Auschwitz-Birkenau
Hej Byggbussen!
Idag har det varit en otroligt tuff dag för oss alla, kanske den mest jobbiga och tyngsta på hela resan. Idag har en del av gruppen besökt Auschwitz Birkenau.
För att förbereda oss för resan började vi dagen lite lättsamt. Vi år frukost på ett mysigt café, handlade på den lokala marknaden och tittade på konst i galleriorna. Efter en god lunch (där Måns fick känna på svårigheterna med att skilja på symbolerna för dam och herrtoalett) mötte vi upp Michat som skulle guida oss genom lägerområdet.
Auschwitz var mer välorganiserat än Majdanek och så otroligt mycket större på alla sätt. Vi började i Auschwitz I. Vi gick genom den ingång till lägret som så många fångar redan vandrat igenom. "Arbeit macht frei". Lägret var otroligt stort och var uppbyggt av 28 tegelbaracker som var och en var ämnade för ca 1000 fångar. Målet för det här bostadsområdet var inte att de skulle bo människor här, utan de skulle förvaras i väntan på döden. Det var så organiserat och målet för lägret var så hänsynslöst grymt förutbestämt. En välorganiserad dödsfabrik. Det såg ut som ett bostadsområde, skillnaden var att det här låg en så tjock dimma av skräck och fasa att den nästan gick att ta på.
Utställningarna bestod delvis av rester och forna tillhörigheter till fångarna. Det var skor, väskor, glasögon, käppar, kammar och mycket mer. Det fanns en stor glasmonter fylld med människohår som klippts av från de döda kropparna i gaskamrarna. Sammanlagt hittade man sju ton människohår varav två ton var med på utställningen. Alla saker, tillhörigheter och efterlämningar var i så stor mängd att det blev fruktansvärt starkt och verkligt.
Vi fick se den berömda dödsväggen, väggen där dödsdömda fångar blev avrättade. Där hade besökare lagt blommor och tänt gravljus. Att ha någonstans att lägga blommor för att hedra alla människor som dödats kändes rätt. Det var vackert och så fruktansvärt sorgligt.
Vi gick in i block 11 som fungerade som ett tortyrfängelse där fångar som på något sätt misstänktes för motstånd mot det tredje riket hölls fångna. Problemet för fångarna var att i princip allt kunde betecknas som motstånd. Att gömma mat, trösta eller stödja andra fångar socialt, förstöra redskap eller kanske att arbeta lite för långsamt.
När vi besökte sjukhuset så berättade guiden om fångarna som tvingades besöka det. Sjukhuset var inte en plats som innebar tillfrisknad. Sjukhuset var en plats som innebar en direkt dödsdom, dvs man blev helt enkelt avrättad på plats. Man var inte längre arbetsduglig och tjänade därför inte heller något syfte.
I en korridor var väggarna täckta av bilder tagna på nyanlända lägerfångar. Det var både kvinnor och män och på bilderna stod både ankomstdatum och dödsdatum. Det skiljde i regel bara en ytterst kort tid mellan dessa datum. Vissa fångar överlevde endast ett par dagar, andra flera månader. De som vid ankomsten direkt togs till gasning vid selektionerna dokumenterades aldrig och allt spår på att de någonsin hade befunnit sig på platsen var borta efter bara några timmar. De varken fotograferades eller listades. De var allt för många.
När kvällningen överraskade oss och mörkret trädde in åkte vi till Auschwitz II, Birkenau. Vi såg den kända inträdesporten där tågtransporter med fångar kördes ända in i lägret, den så kallade dödsporten. I Birkenau fanns det trehundrade baracker som ursprungligen var byggda som mobila stall för ca 50 hästar i militärt syfte. Under förintelsen flyttades de till lägerområdet för att bli "hem" för mer än 200 fångar per barack. Det hade blivit ordentligt mörkt och det ända som var upplyst var vakttornen, det dubbla taggtrådsstängslet och inträdesporten. Det i kombination med avlägset hundskall och vår ångande andedräkt i kylan skapade en spöklik stämning. Det var inte svårt att föreställa sig hur det hade varit att leva här. När vi lämnade lägerområdet för att återvända till Krakow och verkligheten kändes det på något sätt som att vi lämnade alla fångarna kvar. Det kändes som om de fortfarande låg och sov i barackerna.
Det sista stoppet var på perrongen utanför lägret dit tåg med kvinnor, barn och män, gamla, svaga och sjuka anlände för att forsla dem till lägerområdet, eller i vissa fall direkt till gaskamrarna. Det var på denna perrong familjer separerades och för sista gången såg varandra för att alla gå sina öden till mötes.
Det var så mycket intryck och så mycket som var svårt att förstå denna dag. Vi kommer aldrig att förstå hur offren kände, inte heller förstå hur soldaterna kände. Vi kommer aldrig att förstå vad som utspelade sig i Auschwitz Birkenau. På samma sätt kommer vi inte kunna få er att förstå hur vi kände. Hur allting uppfattas är högst individuellt och det går inte att generalisera. Det vi upplevde var stor sorg, ånger, smärta, ondska, skam och extrem tyngd.
Idag har det varit en otroligt tuff dag för oss alla, kanske den mest jobbiga och tyngsta på hela resan. Idag har en del av gruppen besökt Auschwitz Birkenau.
För att förbereda oss för resan började vi dagen lite lättsamt. Vi år frukost på ett mysigt café, handlade på den lokala marknaden och tittade på konst i galleriorna. Efter en god lunch (där Måns fick känna på svårigheterna med att skilja på symbolerna för dam och herrtoalett) mötte vi upp Michat som skulle guida oss genom lägerområdet.
Auschwitz var mer välorganiserat än Majdanek och så otroligt mycket större på alla sätt. Vi började i Auschwitz I. Vi gick genom den ingång till lägret som så många fångar redan vandrat igenom. "Arbeit macht frei". Lägret var otroligt stort och var uppbyggt av 28 tegelbaracker som var och en var ämnade för ca 1000 fångar. Målet för det här bostadsområdet var inte att de skulle bo människor här, utan de skulle förvaras i väntan på döden. Det var så organiserat och målet för lägret var så hänsynslöst grymt förutbestämt. En välorganiserad dödsfabrik. Det såg ut som ett bostadsområde, skillnaden var att det här låg en så tjock dimma av skräck och fasa att den nästan gick att ta på.
Utställningarna bestod delvis av rester och forna tillhörigheter till fångarna. Det var skor, väskor, glasögon, käppar, kammar och mycket mer. Det fanns en stor glasmonter fylld med människohår som klippts av från de döda kropparna i gaskamrarna. Sammanlagt hittade man sju ton människohår varav två ton var med på utställningen. Alla saker, tillhörigheter och efterlämningar var i så stor mängd att det blev fruktansvärt starkt och verkligt.
Vi fick se den berömda dödsväggen, väggen där dödsdömda fångar blev avrättade. Där hade besökare lagt blommor och tänt gravljus. Att ha någonstans att lägga blommor för att hedra alla människor som dödats kändes rätt. Det var vackert och så fruktansvärt sorgligt.
Vi gick in i block 11 som fungerade som ett tortyrfängelse där fångar som på något sätt misstänktes för motstånd mot det tredje riket hölls fångna. Problemet för fångarna var att i princip allt kunde betecknas som motstånd. Att gömma mat, trösta eller stödja andra fångar socialt, förstöra redskap eller kanske att arbeta lite för långsamt.
När vi besökte sjukhuset så berättade guiden om fångarna som tvingades besöka det. Sjukhuset var inte en plats som innebar tillfrisknad. Sjukhuset var en plats som innebar en direkt dödsdom, dvs man blev helt enkelt avrättad på plats. Man var inte längre arbetsduglig och tjänade därför inte heller något syfte.
I en korridor var väggarna täckta av bilder tagna på nyanlända lägerfångar. Det var både kvinnor och män och på bilderna stod både ankomstdatum och dödsdatum. Det skiljde i regel bara en ytterst kort tid mellan dessa datum. Vissa fångar överlevde endast ett par dagar, andra flera månader. De som vid ankomsten direkt togs till gasning vid selektionerna dokumenterades aldrig och allt spår på att de någonsin hade befunnit sig på platsen var borta efter bara några timmar. De varken fotograferades eller listades. De var allt för många.
När kvällningen överraskade oss och mörkret trädde in åkte vi till Auschwitz II, Birkenau. Vi såg den kända inträdesporten där tågtransporter med fångar kördes ända in i lägret, den så kallade dödsporten. I Birkenau fanns det trehundrade baracker som ursprungligen var byggda som mobila stall för ca 50 hästar i militärt syfte. Under förintelsen flyttades de till lägerområdet för att bli "hem" för mer än 200 fångar per barack. Det hade blivit ordentligt mörkt och det ända som var upplyst var vakttornen, det dubbla taggtrådsstängslet och inträdesporten. Det i kombination med avlägset hundskall och vår ångande andedräkt i kylan skapade en spöklik stämning. Det var inte svårt att föreställa sig hur det hade varit att leva här. När vi lämnade lägerområdet för att återvända till Krakow och verkligheten kändes det på något sätt som att vi lämnade alla fångarna kvar. Det kändes som om de fortfarande låg och sov i barackerna.
Det sista stoppet var på perrongen utanför lägret dit tåg med kvinnor, barn och män, gamla, svaga och sjuka anlände för att forsla dem till lägerområdet, eller i vissa fall direkt till gaskamrarna. Det var på denna perrong familjer separerades och för sista gången såg varandra för att alla gå sina öden till mötes.
Det var så mycket intryck och så mycket som var svårt att förstå denna dag. Vi kommer aldrig att förstå hur offren kände, inte heller förstå hur soldaterna kände. Vi kommer aldrig att förstå vad som utspelade sig i Auschwitz Birkenau. På samma sätt kommer vi inte kunna få er att förstå hur vi kände. Hur allting uppfattas är högst individuellt och det går inte att generalisera. Det vi upplevde var stor sorg, ånger, smärta, ondska, skam och extrem tyngd.
Första dagen i Krakow
God kväll byggbussen!
Nu sitter vi i vår jättefina lägenhet mitt i Kazimierz (en supermysig gammal stadsdel i Krakow). Vi har precis kommit hem efter att ha spenderat några fantastiska timmar på stadens opera. Lucia di Lammimore avnjöts och det var fem mycket nöjda åhörare som lämnade byggnaden efter tre akters underhållning (Mari för att hon fått se sin favoritopera, vi andra för att vi för första gången fått se detta fenomen och kommit på att vi gillar det!).
Vi började dagen med att stiga upp vid den mycket angenäma tiden 04:30 för att ta en taxi till Lublins tågstation. Vid lunchtid anlände vi till Krakow där vi mötte upp Beata - en polsk dam vars lägenhet vi hyr under vår vistelse här. Efter att ha ätit lunch och strosat runt i de gamla kvarteren så blev vi oerhört tilltalade av de gula turistbussarna som ständigt passerade på gatan. Därför bestämde vi oss för att följa med en sådan fin buss. Turen innefattade de judiska kvarteren, Kazimierz, och det judiska ghettot. Eftersom den svenska inspelade rösten som skulle agera som guide var svår att förstå (vi befarar att Google transalte hade ett finger med i spelet) blev vi istället guidade på engelska. Vi besökte synagogor, monument och andra platser som vittnade om historien. En av dessa platser torget där det deporterade judarna fick vänta på avgångar till koncentrationslägren. Idag står det ett stort antal stolar av järn på torget som symboliserar de möbler som kastades ut på gatan och som en gång tillhört de deporterade judarna.
Vår söta chaufför gick med på att köra oss till operan för att köpa biljetter. Det var lättare sagt än gjort. Att vara vilse på motorvägen i en gul turistbil som max kör i 40 km/h är rätt spännande. Lyckligtvis slutade denna resan bra, vi fick våra efterlängtade biljetter och Mari var lyrisk.
Opera har en läkande kraft precis som Mari så bra sa: När man går runt och ser vilka hemskheten människor kan utsätta varandra för kan man komma ihåg att vi även kan göra vackra saker. Såsom opera.
Sedan utforskade vi Polens dansgolv och släppte loss i en rungande dans med härliga polacker.
Nu sitter vi i vår jättefina lägenhet mitt i Kazimierz (en supermysig gammal stadsdel i Krakow). Vi har precis kommit hem efter att ha spenderat några fantastiska timmar på stadens opera. Lucia di Lammimore avnjöts och det var fem mycket nöjda åhörare som lämnade byggnaden efter tre akters underhållning (Mari för att hon fått se sin favoritopera, vi andra för att vi för första gången fått se detta fenomen och kommit på att vi gillar det!).
Vi började dagen med att stiga upp vid den mycket angenäma tiden 04:30 för att ta en taxi till Lublins tågstation. Vid lunchtid anlände vi till Krakow där vi mötte upp Beata - en polsk dam vars lägenhet vi hyr under vår vistelse här. Efter att ha ätit lunch och strosat runt i de gamla kvarteren så blev vi oerhört tilltalade av de gula turistbussarna som ständigt passerade på gatan. Därför bestämde vi oss för att följa med en sådan fin buss. Turen innefattade de judiska kvarteren, Kazimierz, och det judiska ghettot. Eftersom den svenska inspelade rösten som skulle agera som guide var svår att förstå (vi befarar att Google transalte hade ett finger med i spelet) blev vi istället guidade på engelska. Vi besökte synagogor, monument och andra platser som vittnade om historien. En av dessa platser torget där det deporterade judarna fick vänta på avgångar till koncentrationslägren. Idag står det ett stort antal stolar av järn på torget som symboliserar de möbler som kastades ut på gatan och som en gång tillhört de deporterade judarna.
Vår söta chaufför gick med på att köra oss till operan för att köpa biljetter. Det var lättare sagt än gjort. Att vara vilse på motorvägen i en gul turistbil som max kör i 40 km/h är rätt spännande. Lyckligtvis slutade denna resan bra, vi fick våra efterlängtade biljetter och Mari var lyrisk.
Opera har en läkande kraft precis som Mari så bra sa: När man går runt och ser vilka hemskheten människor kan utsätta varandra för kan man komma ihåg att vi även kan göra vackra saker. Såsom opera.
Sedan utforskade vi Polens dansgolv och släppte loss i en rungande dans med härliga polacker.
Majdanek
Godkväll byggbussen!
Nu sitter vi på ett nytt hostel i Lublin efter att ha ätit middag på en polsk pizzeria (om pizzerior nu kan vara polska) och lite biljardspel (där Måns & Maria ägde och vann)(fast Elin & Carro ledde hela omgången, därför räknas inte den vinsten) Vi är faktiskt förvånansvärt dåliga på just biljard...
Det har varit en lång och gripande dag.
Vi tog ett mysigt kupétåg från Warszawa till Lublin på morgonen. Väl framme i Lublin åt vi lunch på stående fot. Maris dumplings var dagens höjdare! Måns manliga polska kontakt (en smått alkoholiserad man från gatan med en lätt doft av urin) visade oss till en buss mot f.d. koncentrationslägret Majdanek. Där tittade vi på en informationsfilm innan vi begav oss ut på en tuff vandring på lägerområdet.
Stämningen runt byggnaderna var helt annorlunda än den vi kände på kyrkogården i Warszawa. Där var den harmonisk och lugn, men på Majdakek var den vemodig och tung. Som en tjock dimma av sorg. Vi kommer aldrig att kunna beskriva vad vi upplevde med ord. Vi vet inte ens om vi ska försöka.
Vi fick se de gamla gaskammrarna, sovsalarna, minnesmonumenten och slutligen krematoriet. (mer om själva området kan ni läsa här: (http://www.majdanek.eu/index.php) vi avslutade turen med en judisk tradition. På gravar lägger man en liten sten för att hedra och skänka en tanke till den döda. Vi gjorde detta på ett av Majdaneks minnesmonument där det redan låg ett berg av sådana stenar. Att skänka en enda tanke till mer än åttiotusen offer var svårt men det kändes samtidigt väldigt fint.
Torsdag i Warszawa
Hej byggbussen!
Idag har vi haft en spännande tur med en annan buss (men vi gillar fortfarande dig mest!) Under tre timmar åkte vi på en guidad tur genom Warszawa. Vi fick information om allt, från kungariken och parker till militärokupationer och matställen. Om allt däremellan och lite till. Vår trevliga och kunniga guide, med ett svårt polskt namn, hade delat upp turen i tre delar. Först åkte vi till de diplomatiska områdena där vi fick se de fina gamla byggnaderna som ännu idag står kvar och används som ambassader och andra stadshus. Den tyska överklassen hade använt husen som bostäder, därför var många av dem intakta efter kriget. Vi strosade i den kungliga parken. Den underbart fina och harmoniska kungliga parken. Att hon berättade om historien för de speciella byggnaderna när vi passerade dem gjorde att turen blev intressant.
Sedan fortsatte vi till det forna judiska Ghettot. Hon visade oss byggnader och gator som hade överlevt kriget. Detta gjorde att vi fick en inblick i hur det en gång såg ut i Ghettot och hur den judiska befolkningen levde. Vi passerade många monument som symboliserar speciella händelser och hjältar som betytt mycket för historien.
Vi avslutade turen i den bedårande gamla stadsdelen. Där berättade hon om den tidigare historien i Warszawa. Om hur namnet har uppkommit och om hur den svenske kungen påverkat staden. Men det mest intressanta var när hon visade bilder på byggnaderna vi stod vid efter kriget var slut så vi kunde jämföra med verkligheten idag. På bilderna var det i princip bara ruiner kvar. Den polska befolkningen hade byggt upp allt igen precis som det en gång varit med hjälp av bilder och teckningar.
Vi tror att det hade svårt för oss att hitta all denna information och platserna utan guidens hjälp. Man fick se saker som man egentligen inte trodde handlade om andra världskriget, men hon kopplade ändå ihop allting och man fick en bra helhetsbild. När man vet mer om hela Warszawas historia är det lättare att förstå hur det kunde bli som det blev.
Lunch. Det behövde vi alla. Vi åt på en "milkbar",ett typiskt matställe som levt kvar från den kommunistiska tiden. Syftet var då att även den fattige skulle ha råd med ett gott mål mat. När vi klev in genom dörrarna möttes vi av en barsk polsk kvinna som vi beställde lite olika sorters soppor av. Traditionella, kulturella, polka soppor. Trots att maten var utmärkt kostade det lika lite som förr. Det kändes på något sätt väldigt genuint!
Starkaste intrycket för oss alla idag var det "judiska historiska institutet". Där såg vi en film om Warszawas ghetto. Den var så osensurerad och grov att man kunde föreställa sig hur det var att leva i Ghettot. Man kunde för första gången sätta sig in i människornas liv. Hur vi reagerar när vi ser så här hemska och sorgliga saker är helt individuellt.
Sedan var Carro och Elin på ett långdraget biljettköparäventyr. Maria och Mari satte Måns i en taxi som körde iväg honom till ett Upprorsmuseum och själva åt de välbehövlig glass.
När vi hade upplevt mycket och skaffat många nya lärdomar kände vi att vi behövde roa oss. Därför bestämde vi oss för att gå på en balett på operahuset. Vi kämpade och gjorde allt som stod i vår makt för att få biljetter men ack nej. Vi gick och åt på en mysig polsk resterande istället.
Nu ska vi sova gott för att åka med tåget till Lublin imorgon. Det kommer faktiskt bli lite ledsamt att lämna El Hostel <3...
Onsdag i Warszawa
Den forsta dagen i Warszawa.
Dagen borjade med frukost pa vart hostel. Med Warszawas stadskarta i hogsta hugg letade vi reda pa den narmsta vagen till Okopowa Street Jewish Cemetary. (Det Maria skrev om har).
Kanslan pa kyrkogarden ar svar att beskriva och vi reagerade alla pa olika satt. Nagot de flesta av oss kande valdigt starkt for var de olika minnesmonumenten (titta pa nagra av dem har). Speciellt berorda blev vi av ett minnesmonument over alla de barn som forlorade sina liv i Warszawas ghetto. Over en miljon barn fick satta livet till under de tre ar som ghettot existerade. Det fanns en text pa monumentet skriven av Jack Eisner: "Grandma Masha had twenty grandchildren, Grandma Hana had eleven. Only I survived".
Stamningen pa kyrkogarden var verkligen speciell. Over 200 000 gravstenar samlade pa ett och samma stalle, ihoptrangda och i vissa fall trasiga och valta. Eftersom hela familjer utplanades under forintelsen fanns det i manga fall inga som kunde ta hand om gravarna och efter kriget lamnades manga till att forfalla. Runt kyrkogarden flot storstadslivet i Warszawa pa som vanligt men inne pa kyrkogarden stod tiden stilla. De orakneliga gravstenarna, i olika utformningar och fran olika tidsepoker, stod och lag ostrategiskt utplacerade omgivna av skog. Det gav ett lite spoklikt intryck.
Efter ett par timmar pa kyrkogarden kande vi oss fardiga och tog da sparvagnen in mot staden till "det lilla ghettot". Vi at lunch pa en italiensk restaurang och promenerade sedan in i det forna ghettot. Med vara forkunskaper som grund och med kartan till hjalp vandrade vi runt mellan olika historiska platser. Vi koncentrerade oss pa att forsoka forsta, iallafall litegrann, av det som skett pa platsen. Ghettot i Warszawa forstordes nastan helt tillsammans med resten av staden, men Proznagatan finns kvar aven om den ar forfallen. Fonstren ar forbommade och rutorna saknar glas. Tegelvaggarna ar sonderfallet och slitna. Dar har man satt upp bilder pa "vanliga" invanare i ghettot, invanare som fatt satta livet till under krigsaren. I ovrigt finns inte manga spar, de flesta husen star tomma. Dock finns det byggnader pa gatan som ar upprustade och dar livet har gatt vidare.
Det mesta av staden forstordes nar de tyska nazisterna lamnade Polen; darfor ar resterna fran det gamla ghettot inte manga. Ofta fick vi forsoka tanka sjalva hur det hade kunnat vara och hur det hade kunnat se ut.
Vi gjorde ocksa ett besok i Nozyksynagogan, den enda kvarvarande synagogan i Warszawa sedan Forintelsen da ovriga 400 synagogor brandes ned.
Dagen avslutades med ett besok i gamla stan dar vi strosade lite och at middag pa en mysig restaurang. Det var var onsdag.
Kyrkogarden
Barnmonumentet
Minnesmonument av Janusz Korczak tillsammans med sina barnhemsbarn som han foljde in i doden i Treblinkas gaskammare (las hans historia har).
Proznagatan (den intakta gatan fran Warszawaghettot).
Dagen borjade med frukost pa vart hostel. Med Warszawas stadskarta i hogsta hugg letade vi reda pa den narmsta vagen till Okopowa Street Jewish Cemetary. (Det Maria skrev om har).
Kanslan pa kyrkogarden ar svar att beskriva och vi reagerade alla pa olika satt. Nagot de flesta av oss kande valdigt starkt for var de olika minnesmonumenten (titta pa nagra av dem har). Speciellt berorda blev vi av ett minnesmonument over alla de barn som forlorade sina liv i Warszawas ghetto. Over en miljon barn fick satta livet till under de tre ar som ghettot existerade. Det fanns en text pa monumentet skriven av Jack Eisner: "Grandma Masha had twenty grandchildren, Grandma Hana had eleven. Only I survived".
Stamningen pa kyrkogarden var verkligen speciell. Over 200 000 gravstenar samlade pa ett och samma stalle, ihoptrangda och i vissa fall trasiga och valta. Eftersom hela familjer utplanades under forintelsen fanns det i manga fall inga som kunde ta hand om gravarna och efter kriget lamnades manga till att forfalla. Runt kyrkogarden flot storstadslivet i Warszawa pa som vanligt men inne pa kyrkogarden stod tiden stilla. De orakneliga gravstenarna, i olika utformningar och fran olika tidsepoker, stod och lag ostrategiskt utplacerade omgivna av skog. Det gav ett lite spoklikt intryck.
Efter ett par timmar pa kyrkogarden kande vi oss fardiga och tog da sparvagnen in mot staden till "det lilla ghettot". Vi at lunch pa en italiensk restaurang och promenerade sedan in i det forna ghettot. Med vara forkunskaper som grund och med kartan till hjalp vandrade vi runt mellan olika historiska platser. Vi koncentrerade oss pa att forsoka forsta, iallafall litegrann, av det som skett pa platsen. Ghettot i Warszawa forstordes nastan helt tillsammans med resten av staden, men Proznagatan finns kvar aven om den ar forfallen. Fonstren ar forbommade och rutorna saknar glas. Tegelvaggarna ar sonderfallet och slitna. Dar har man satt upp bilder pa "vanliga" invanare i ghettot, invanare som fatt satta livet till under krigsaren. I ovrigt finns inte manga spar, de flesta husen star tomma. Dock finns det byggnader pa gatan som ar upprustade och dar livet har gatt vidare.
Det mesta av staden forstordes nar de tyska nazisterna lamnade Polen; darfor ar resterna fran det gamla ghettot inte manga. Ofta fick vi forsoka tanka sjalva hur det hade kunnat vara och hur det hade kunnat se ut.
Vi gjorde ocksa ett besok i Nozyksynagogan, den enda kvarvarande synagogan i Warszawa sedan Forintelsen da ovriga 400 synagogor brandes ned.
Dagen avslutades med ett besok i gamla stan dar vi strosade lite och at middag pa en mysig restaurang. Det var var onsdag.
Kyrkogarden
Barnmonumentet
Minnesmonument av Janusz Korczak tillsammans med sina barnhemsbarn som han foljde in i doden i Treblinkas gaskammare (las hans historia har).
Proznagatan (den intakta gatan fran Warszawaghettot).
Antligen framme!
Hej Byggbussen!
Har kommer en liten halsning fran Polen! Ty nu ar vi antligen har! Vi har gjort oss hemmastadda pa ett riktigt mysigt Hostel i Warszawa. Helt obeskrivligt mysigt enligt Elin och Carro!
I denna sena kvallstimme sitter vi och planerar morgondagens program over en kopp varmt te. Mari blev trott, gav upp och gick och lade sig. Inte sa konstigt efter den har langa dagen.
Vi borjade resan i ottan, narmare bestamt gick taget redan vid sju pa morgonen... Vilket i sin tur gjorde att vi fick lite trevlig kvalitetstid i Malmo stad. Nar vi efter en forvanansvart kort flygtur kom fram til Warszawa firade vi det med en underbar middag pa en underbar resturang med var underbara projektgrupp. Nu ska vi lagga oss i vart mysiga rum och bli riktigt utvilade infor morgondagen.
God natts somn!
Har kommer en liten halsning fran Polen! Ty nu ar vi antligen har! Vi har gjort oss hemmastadda pa ett riktigt mysigt Hostel i Warszawa. Helt obeskrivligt mysigt enligt Elin och Carro!
I denna sena kvallstimme sitter vi och planerar morgondagens program over en kopp varmt te. Mari blev trott, gav upp och gick och lade sig. Inte sa konstigt efter den har langa dagen.
Vi borjade resan i ottan, narmare bestamt gick taget redan vid sju pa morgonen... Vilket i sin tur gjorde att vi fick lite trevlig kvalitetstid i Malmo stad. Nar vi efter en forvanansvart kort flygtur kom fram til Warszawa firade vi det med en underbar middag pa en underbar resturang med var underbara projektgrupp. Nu ska vi lagga oss i vart mysiga rum och bli riktigt utvilade infor morgondagen.
God natts somn!
Panikpackning
Godkväll Byggbussen!
I morgon bär det av! Nu är jag här igen, kvällen innan utan att vare sig ha tvättat eller packat... Men bara man blint följer vår packlista så kommer det nog bli bra. (Jag har redan omsorgsfullt lagt ner häftstiften till häftapparaten i väskan) Jag ville nog mest säga hej och önska alla andra i projektgruppen god packningslycka! Jag tror nämligen inte jag är ensam om panikpackningen, inte heller om att ha resfeber.
Så, Hej! och God packningslycka!
/Carro
<-- tyckte de var fina :)
I morgon bär det av! Nu är jag här igen, kvällen innan utan att vare sig ha tvättat eller packat... Men bara man blint följer vår packlista så kommer det nog bli bra. (Jag har redan omsorgsfullt lagt ner häftstiften till häftapparaten i väskan) Jag ville nog mest säga hej och önska alla andra i projektgruppen god packningslycka! Jag tror nämligen inte jag är ensam om panikpackningen, inte heller om att ha resfeber.
Så, Hej! och God packningslycka!
/Carro
<-- tyckte de var fina :)Kategoriuppdatering.
Hej allihopa!
Det här gör jag mest för att min kategori här till höger ska komma fram.
Jag kan också meddela att jag har läst på om den judiska kyrkogården på Okopowa Street. Tro det eller ej men dess historia var superintressant; självklart också väldigt hemsk och gripande. För att fatta mig kort låg begravningsplatsen mitt i Warszawas ghetto, den är 33 hektar stor och har över 200 000 gravstenar. Under Förintelsen använde nazisterna den till massavrättningar och massgravar. Efter ghettoupproret sprängdes det på kyrkogården, kroppar drogs upp ur sina gravar och gravstenar vandaliserades.
En liten försmak på vad ni senare kommer att få höra/se! Sedan vi sågs sist har jag även hunnit med att äta lasagne och sova en stund. Så ni vet. Puss! /Maria
Det här gör jag mest för att min kategori här till höger ska komma fram.
Jag kan också meddela att jag har läst på om den judiska kyrkogården på Okopowa Street. Tro det eller ej men dess historia var superintressant; självklart också väldigt hemsk och gripande. För att fatta mig kort låg begravningsplatsen mitt i Warszawas ghetto, den är 33 hektar stor och har över 200 000 gravstenar. Under Förintelsen använde nazisterna den till massavrättningar och massgravar. Efter ghettoupproret sprängdes det på kyrkogården, kroppar drogs upp ur sina gravar och gravstenar vandaliserades.
En liten försmak på vad ni senare kommer att få höra/se! Sedan vi sågs sist har jag även hunnit med att äta lasagne och sova en stund. Så ni vet. Puss! /Maria
Frukostmöte
Nu har vi frukostmöte i Maris kök. Vi har gått igenom hela programmet och alla praktiska detaljer är kollade. Vad som nu återstår är att skriva ut materiel och kolla biljetterna, var hotellen ligger, försäkringskort och så.
Nu ska vi göra en kom-ihåg lista:
Skriva ut pdf - Mari
Kolla flygbiljetterna, skriv ut - alla skriver ut det som de har på sin mejl
Hämta tågbiljetter - Elin, Maria
Skriva färdigt fakta enligt fördelningen så att vi kan berätta på tågresan
Kolla var hotellet i Warsawa ligger.
Ringa kommunen om pengar
Elisabeth Stening om försäkrning
Pengar på maris konto kolla
Carl-Peter vill ha bloggadressen
Måns kollar minidator
Kamera (extra minneskort) Mari
Skjuts till tåget
Vad man absolut inte ska glömma att packa:
Kamera
Pass
Biljetter
Bokningarna
Telefon
Pengar
Mappar och HÄFTAPPARAT
Medicin
Laddare
Bra skor
Adapter
Varm tröja mm
Kläder så att man inte fryser
Bok
Nödmat
Öronproppar
Nu ska vi göra en kom-ihåg lista:
Skriva ut pdf - Mari
Kolla flygbiljetterna, skriv ut - alla skriver ut det som de har på sin mejl
Hämta tågbiljetter - Elin, Maria
Skriva färdigt fakta enligt fördelningen så att vi kan berätta på tågresan
Kolla var hotellet i Warsawa ligger.
Ringa kommunen om pengar
Elisabeth Stening om försäkrning
Pengar på maris konto kolla
Carl-Peter vill ha bloggadressen
Måns kollar minidator
Kamera (extra minneskort) Mari
Skjuts till tåget
Vad man absolut inte ska glömma att packa:
Kamera
Pass
Biljetter
Bokningarna
Telefon
Pengar
Mappar och HÄFTAPPARAT
Medicin
Laddare
Bra skor
Adapter
Varm tröja mm
Kläder så att man inte fryser
Bok
Nödmat
Öronproppar
Holocaust
Hej Byggbussen!
Nu sitter jag i mitt rum, skärrad och lite tårögd. Jag har tittat färdigt på serien Holocaust från 1978. Jag blev verkligen påverkad av den. Visst är det fruktansvärt när man läser om händelser och ser skyhöga offersiffror från förintelsen. Men när man lär känna personer/karaktärer och får följa på deras resa genom det fruktansvärda 1940-talet förstår man på något sätt mycket mer.
Det som påverkade mig mest var att man fick följa helt vanliga människa. En helt vanlig familj. En mamma, en pappa och tre barn. Det är precis som i min egen familj. Det som var problemet för den här familjen var att de var födda som judar och därför nästintill ingenting värda. Man får se hur de oroar sig, hoppas och tror på att de inte kommer att påverkas av den nya nationalistiska politiken. Pappan är ju läkare och har hög status i staden. Man får se hur de panikslaget försöker bestämma vad de ska göra, om de ska fly, stanna eller kanske gömma sig? Man får se hur de ofrivilligt splittras, hur de kämpar för att hålla hoppet uppe och hur de förgäves försöker hålla sig vid liv. Det tar så hårt när man har lärt känna personerna att se all smärta de utsätts för.
6 miljoner människor. Var en av dem var en människa med människovärde.
Jag tyckte serien var bra, trots att jag verkligen har dragit mig för att sätta mig och titta på den. Jag är glad att jag gjorde det, den har gett mig en djupare förståelse av hur livet var för de utsatta.
∫Carolina
Nu är vi på gång!
Hej & Hå!
Nu har resplan ändrats igen! Efter goda tips och idéer från Karin Wiström på Forum för Levande Historia har resplanen uppdaterats ytterligare en gång (den blir bara bättre och bättre med tiden!). I och med att platser som vi ska besöka (i mån av tid) har lagts till har även listan med sevärdheter att läsa på fakta om i förväg vuxit.
Här kommer uppdateringarna!
Puss & Kram
Nu har resplan ändrats igen! Efter goda tips och idéer från Karin Wiström på Forum för Levande Historia har resplanen uppdaterats ytterligare en gång (den blir bara bättre och bättre med tiden!). I och med att platser som vi ska besöka (i mån av tid) har lagts till har även listan med sevärdheter att läsa på fakta om i förväg vuxit.
Här kommer uppdateringarna!
Puss & Kram
Polenresa - Maris resebyrå ♥
Dag 1
Avresa Kalmar – Malmö
Flygbuss: Malmö – Sturup
Flyg: Malmö – Warszawa
Incheckning på El Hostel i Warszawa
Dag 2
Guidad promenad genom staden. (Start i Gamla Stan)
Besök på museet om Warszawa-upproret.
Dag 3
Besök i Warszawas f.d. ghetto. Ul. Prozna, Ul. Krochmala, Ul. Okopowa (om tid finns).
Dag 4
Tåg till Lublin
Incheckning på Guest House Wytchnienie Hostel
Besök på koncentrationslägret Majdanek
Aktion Reinharadt, högkvarter – operationen för den slutliga lösningen (om tid finns)
Judiska kvarter i gamla stan
Dag 5
Tåg (eller buss) till Krakow
Incheckning i lägenhet i Krakow
Besök på Oskar Schindler's Enamel Factory
Dag 6
Tåg till Oswieçim, promenad till själva museet – Auschwitz-Birkenau
Dag7
Besök vid judiska begravningsplatsen, judiska stadsdelen Kazimierz, Izaaka och Stara synagoga, judiskt kulturcenter samt judiskt ghetto.
Eventuellt besök i den gamla synagogan
Kazimierz, stadsdel, Podgorze, ghetto
Pladzow, ett arbetsläger
Galizia museet – Tomrummet efter förintelsen, uppmärksammar de som hjälpte till.
Buss/ Tåg: Krakow – Katowice
Incheckning på Pensjonat Iskra
Dag 8
Flyg hem
Flygbuss Sturup – Malmö C
Tåg Malmö C – Kalmar C
Måns läser på om: Majdanek, Krakow och den gamla synagogan i Krakow, den judiska stadsdelen Kazimierz, Podgorze (ghetto)
Carolina läser på om: Warszawa och Warszawa-upproret (Mordechai Anielewicz, leder Ghettoupproret). Judiska kvarter (Lublin, lite)
Maria läser på om: den judiska begravningsplatsen (Ul. Okopowa) och synagogor i Warszawa samt om Auschwitz-Birkenau, Aktion Reinharadt,
Elin läser på om: det judiska ghettot i Warszawa (Ul. Prozna, Ul. Krochmalna samt det judiska kulturcentret i Warszawa), arbetslägret Płaszów
Uppdelningen...
Vi har tänkt att ta reda på en del fakta i förväg om platserna vi ska besöka, och för att göra detta så effektivt som möjligt har vi delat upp uppgifterna lite. Vi ska sedan skriva lite i bloggen om vad vi läst, och berätta för varandra för att alla ska få ta del av kunskaperna. Detta kommer att göra oss mer förberedda inför resan vi ger oss ut på om mindre än en vecka (!). TAGGA!
Måns läser på om: Majdanek, Krakow och den gamla synagogan i Krakow.
Carolina läser på om: Warszawa och Warszawa-upproret
Maria läser på om: den judiska begravningsplatsen och synagogor i Warszawa samt om Auschwitz-Birkenau
Elin läser på om: den judiska stadsdelen Kazimierz och det judiska ghettot i Warszawa samt det judiska kulturcentret i Warszawa
Vi uppdaterar under veckans gång om vad vi lärt oss!
Måns läser på om: Majdanek, Krakow och den gamla synagogan i Krakow.
Carolina läser på om: Warszawa och Warszawa-upproret
Maria läser på om: den judiska begravningsplatsen och synagogor i Warszawa samt om Auschwitz-Birkenau
Elin läser på om: den judiska stadsdelen Kazimierz och det judiska ghettot i Warszawa samt det judiska kulturcentret i Warszawa
Vi uppdaterar under veckans gång om vad vi lärt oss!
Nu slipper vi sova utomhus!
Hej Byggbussen!
Nu har vi i projektgruppen suttit och haft det trevligt i ett av skolans grupprum. Vi har också gjort massor av nytta; vi har bokat boende i Warszawa och Lublin och mailat om en lägenhet i Krakow. (Katowice har vi redan ordnat med logi i.)
Nu hoppas vi att vandrarhemmen är lika fina som de ser ut på bilderna!
Nu har vi i projektgruppen suttit och haft det trevligt i ett av skolans grupprum. Vi har också gjort massor av nytta; vi har bokat boende i Warszawa och Lublin och mailat om en lägenhet i Krakow. (Katowice har vi redan ordnat med logi i.)
Nu hoppas vi att vandrarhemmen är lika fina som de ser ut på bilderna!
Stockholm!
Hej Byggbussen!
Nu har det hänt rätt mycket igen. Vi har ännu en ny resplan. Vi har varit i Stockholm. Vi har träffat Forum för Levande Historia.
Det nya resplanen går ut på att vi skippar det polska företaget och anordnar en egen resa. Framför allt för att det blir mycket billigare. Vi reser samma tidpunkt men ska istället åka tåg mellan platserna. Och så är det lite roligare när man har fixat allt själv tänker vi. Så nu förlitar vi oss istället på oss själva och "Maris resebyrå"! <3
Vi har även varit på en ytterst rolig resa till rikets huvudstad med PA-gruppen, Mari och Anki Lagercrantz från kommunen. Tåget gick på morgonen och vi kom fram mitt på dagen. Där hade vi lite ledig tid som vi alla nyttjade på olika sätt. Det handlade bland annat om shopping, kaffedrickande, släktträffning och bokhandelsshopping.
När timmen var kommer begav vi oss till Gamla Stan och Forum för Levande Historia där vi fick träffa Åsa. Hon visade oss deras aktuella utställning "P.M" som handlar om tolerans och intolerans. Vi tyckte att detta var en otroligt bra och intressant utställning och skulle gärna se att den senare kom till Kalmar. Åsa visade oss hur de oftast gör med skolklasser och vi fick även prova på en semination. Den gick ut på att dela in människor i olika grupper och sedan genom att diskutera med varandra länka dessa samman på olika sätt. Eftersom vi ska resovisa vårt arbete i slutet av projektet tyckte vi att det var spännande att se hur Levande Historia valt att resovisa sitt projekt. Dock hade vi velat ha lite mer tid till utställningen.
Vi träffade även Karin Wiström som är projektledare på Forum. I mötet med henne pratade vi mycket om hur vi ska lägga upp resan för att få bästa möjliga resultat. Hon kom med tips och ideér som vi nog kommer att ha mycket nytta av! Vi lade inte mycket av tiden på att planera själva "redovisningen" i januari, vilket vi tyckte var lite synd eftersom det hade vart bra att höra deras åsikter om saken.
När nästa timme var kommen, den då det var dags att åka hem tog vi oss till flygplatsen. (Där Mari checkade in en sax, Carro blev haffad för att ha marmelad i väskan och Elin tyckte att hon visst skulle ta av sig alla kläderna i säkerhetskontrollen.) Sen kom vi tillslut hem efter en urtrevlig och otroligt bra dag i Svearikes huvudstad. Det känns mycket bra inför resan och vi tror på ett exemplariskt resultat!
Nu har det hänt rätt mycket igen. Vi har ännu en ny resplan. Vi har varit i Stockholm. Vi har träffat Forum för Levande Historia.
Det nya resplanen går ut på att vi skippar det polska företaget och anordnar en egen resa. Framför allt för att det blir mycket billigare. Vi reser samma tidpunkt men ska istället åka tåg mellan platserna. Och så är det lite roligare när man har fixat allt själv tänker vi. Så nu förlitar vi oss istället på oss själva och "Maris resebyrå"! <3
Vi har även varit på en ytterst rolig resa till rikets huvudstad med PA-gruppen, Mari och Anki Lagercrantz från kommunen. Tåget gick på morgonen och vi kom fram mitt på dagen. Där hade vi lite ledig tid som vi alla nyttjade på olika sätt. Det handlade bland annat om shopping, kaffedrickande, släktträffning och bokhandelsshopping.
När timmen var kommer begav vi oss till Gamla Stan och Forum för Levande Historia där vi fick träffa Åsa. Hon visade oss deras aktuella utställning "P.M" som handlar om tolerans och intolerans. Vi tyckte att detta var en otroligt bra och intressant utställning och skulle gärna se att den senare kom till Kalmar. Åsa visade oss hur de oftast gör med skolklasser och vi fick även prova på en semination. Den gick ut på att dela in människor i olika grupper och sedan genom att diskutera med varandra länka dessa samman på olika sätt. Eftersom vi ska resovisa vårt arbete i slutet av projektet tyckte vi att det var spännande att se hur Levande Historia valt att resovisa sitt projekt. Dock hade vi velat ha lite mer tid till utställningen.
Vi träffade även Karin Wiström som är projektledare på Forum. I mötet med henne pratade vi mycket om hur vi ska lägga upp resan för att få bästa möjliga resultat. Hon kom med tips och ideér som vi nog kommer att ha mycket nytta av! Vi lade inte mycket av tiden på att planera själva "redovisningen" i januari, vilket vi tyckte var lite synd eftersom det hade vart bra att höra deras åsikter om saken.
När nästa timme var kommen, den då det var dags att åka hem tog vi oss till flygplatsen. (Där Mari checkade in en sax, Carro blev haffad för att ha marmelad i väskan och Elin tyckte att hon visst skulle ta av sig alla kläderna i säkerhetskontrollen.) Sen kom vi tillslut hem efter en urtrevlig och otroligt bra dag i Svearikes huvudstad. Det känns mycket bra inför resan och vi tror på ett exemplariskt resultat!
Åh nej!
Hoppsan byggbussen!
Vi har fortfarande inte fått bokningsbekräftelser ifrån vandrarhemmen i Warszawa och Lublin! Vi har ringt och mailat dessa, och det verkar inte som om bokningarna har nått fram. Oj! Vi får nog vackert boka igen, på nya ställen eftersom de gamla blivit fullbokade. Lägenheten Mari mailade i Krakow verkade också vara bokad, men vi fick tips om en annan som var något dyrare. Detta tål att tänkas på.
Kramar från oss!
Vi har fortfarande inte fått bokningsbekräftelser ifrån vandrarhemmen i Warszawa och Lublin! Vi har ringt och mailat dessa, och det verkar inte som om bokningarna har nått fram. Oj! Vi får nog vackert boka igen, på nya ställen eftersom de gamla blivit fullbokade. Lägenheten Mari mailade i Krakow verkade också vara bokad, men vi fick tips om en annan som var något dyrare. Detta tål att tänkas på.
Kramar från oss!
Färdigt!
Nu är ekonomiplanen skriven och ivägskickad! Hurra! Nu är det läggdags.
(Eller?)
Ha en bra fredagskväll önskar Elin och Maria m.fl.
(Eller?)
Ha en bra fredagskväll önskar Elin och Maria m.fl.
Till Mari med flera
Hej allihopa! (Och byggbussen, fast han inte får vara med längre.)
Mari: jag vet inte riktigt hur man lägger upp bilagor i bloggen, det funkar inte med en länk till google docs eller liknande? Annars kan man göra en "dotterblogg" till bloggen, om du inte vill lägga upp dokumentet i själva bloggen. Om något av ovanstående funkar kan du få en liten lektion i det.
Nu ska Maria Arvidsson och jag ha skitkul! (Typ skriva ekonomisk plan och ta en öl eller något. Man ska förena nytta med nöje, som vi alltid har sagt.)
Mari: jag vet inte riktigt hur man lägger upp bilagor i bloggen, det funkar inte med en länk till google docs eller liknande? Annars kan man göra en "dotterblogg" till bloggen, om du inte vill lägga upp dokumentet i själva bloggen. Om något av ovanstående funkar kan du få en liten lektion i det.
Nu ska Maria Arvidsson och jag ha skitkul! (Typ skriva ekonomisk plan och ta en öl eller något. Man ska förena nytta med nöje, som vi alltid har sagt.)
Den snygga delen av PA-gruppen.
(Alternativ rubrik: "Vi testar att lägga upp bilder". Prova gärna detta hemma!)
Bokat boende
Hej byggbussen!
Idag har vi suttit och bokat boende för veckan i Polen. Det gick bra men tog längre tid än vi trott att det skulle göra. (Minst tre trevliga timmar spenderades på Maris kontor.) Nu väntar vi bara på bokningsbekräftelser från de olika vandrarhemmen ...
Vi har även letat reda på och kontaktat olika guider i Polen för att få bättre information när vi väl är på plats på de olika historiska platserna. Vi har bland annat mailat och ringt en svensk guide som ska vara bra, men fick inget svar. Vi får se om han kommer att ha tid med oss. Guiderna verkar dock vara dyrare än vi trodde, och vi får se om vi tycker det är värt pengarna. Vi beslöt oss för att kontakta andra guider på plats i Polen istället för att kanske få bättre priser och kanske mer kompetens.
På återseende!
Idag har vi suttit och bokat boende för veckan i Polen. Det gick bra men tog längre tid än vi trott att det skulle göra. (Minst tre trevliga timmar spenderades på Maris kontor.) Nu väntar vi bara på bokningsbekräftelser från de olika vandrarhemmen ...
Vi har även letat reda på och kontaktat olika guider i Polen för att få bättre information när vi väl är på plats på de olika historiska platserna. Vi har bland annat mailat och ringt en svensk guide som ska vara bra, men fick inget svar. Vi får se om han kommer att ha tid med oss. Guiderna verkar dock vara dyrare än vi trodde, och vi får se om vi tycker det är värt pengarna. Vi beslöt oss för att kontakta andra guider på plats i Polen istället för att kanske få bättre priser och kanske mer kompetens.
På återseende!
Ny plan
Egentligen testar jag mest om jag kan få detta inlägg att funka. Jag har gjort ett förslag till ny resplan. Av olika skäl: 1. Det blir som vi vill ha det 2. Vi slipper bussas runt och daltas med 3. Bra att kunna göra sin egen plan 4. Billigare 5. Roligare 6. Större flexibilitet
Nu ska vi dela upp arbetsuppgifterna! Hurra.
Nu ska vi dela upp arbetsuppgifterna! Hurra.
Ny Resplan!
Hej Byggbussen!
Vi har nu gjort lite förändringar i vår resplan. Eftersom vi kände att det skulle gå åt väldigt mycket tid åt resandet tittade vi på andra möjligheter än att köra bil ner. Mari hittade ett företag i Polen som anordnar studieresor och som kunde anordna en resa som matchade vår egengjorda resplan. Priset blir nästan detsamma men nu ska vi istället flyga ner. (Men du kommer fortfarande få ha kvar ditt namn, Byggbussen, även om du inte får följa med till Polen.) Med den nya resplanen kommer resan att ligga på sju dagar varav två är resdagar. Vi slapp dessutom lägga ned arbete på att hitta boende, guider etc. Vår kontakt kan mer om Polen än vi (ganska logiskt), och kunde därför tipsa om alternativ till våra ursprungliga resmål. Hon har gjort en preliminär resplan.
Vi hade ännu ett trevligt lunchmöte med projektgruppen och Mari där vi diskuterade det nya förslaget och kom överens om att vi skulle kontakta kommunen.
Kommunen var positiv till förslaget så efter mötet pratade vi till sist med Carl-Peter om sponsringen. Nu när vi inte behöver låna Byggbussen kommer skolan istället att sponsra tåg- och flygresan dit och hem. Så nu har vi bokat resan och fastställt datumet, som blev den 25:e oktober! :)
