Hej från ANINI, projektet där vi är och arbetar just nu. Vi har precis ätit middag i matsalen, berättat ungefär fyra gånger för ett barn som vi åt med vad vi äter i Sverige och snart ska vi gå ned till vår fristad (dvs. vårt hus här, hur fint som helst, egentligen är det till för mediterande präster eller liknande... men nu är det vi som bor där).

Och annars? Vi har lite ont om tid att skriva om livet här just nu, men projektet är fantastiskt! Sådan otrolig insats de gör här.

För er som inte vet så är ANINI ett hem för, på olika sätt och nivåer, utvecklingsstörda och föräldralösa barn samt en del vuxna. Alla har de sin egen historia, den ena värre än den andra. Sammanlagt bor det här 76 barn, uppdelade i 6 hus med en till tre vuxna i varje, beroende på hur sjuka barnen är - en del behöver 24 timmars vård, andra är mer självständiga.
Vi har verkligen lärt oss hur mycket som helst den här veckan! Från att knappt ha hälsat på en förståndshandikappad till att verkligen vara med dem. Vi har lärt oss att hur illa det än kan se ut, hur sjuk en människa än kan vara så finner de ändå glädje i mycket, i förrgår var vi t.ex med på "musikterapi" för de svårast sjukaste och trots att de varken kan prata eller förmedla sig på något annat vis så gick det att se vilken glädje detta gav.

Vill ni läsa mer om stället gå in på

www.cuidadanini.org

och läs, där finns också en beskrivning av de boende under fliken "habitantes"... på spanska iochförsig men använd google translate. Och gilla gärna ANINI på facebook också, får de 10 000 likes händer något bra (vi uppfattade inte riktigt vad.. dom pratade snabbt på spanska men det var något bra.).

ANINI behöver seriöst allt stöd de kan få, regeringen ger dem ingenting, de lever bara på bistånd och utan ANINI hade de barnen vi träffar varje dag faktiskt inte haft en chans att överleva.

See ya guyz!