Gick väl lite sisådär kan man säga.

Extremt frustrerande sport! Det var lite samma grej som att lära sig åka snowboard på nytt. Förutom att jag inte hade någon pappa att ta ut min ilska på...(förlåt för det såhär i efterhand kära far!) Man fattar hur man BORDE göra, men det går bannemig inte att göra det.

Såhär såg det ut den mesta tiden.

Men ibland lyckades jag, och då var det sjuukt roligt. Men näe, jag ska nog hålla mig till snö.

(För sjunde gången... Inte konstigt att det känns som hemma!)

Vi sitter här på ett av våra favvostammisfik och försöker njuta av vår allra sista dag i Antigua. Vi försöker göra alla våra favoritsaker och besöka alla våra favoritställen. Vi har varit på marknaden, ätit vår 20 kr:s lunch på det superfräsha stället på "mainstreet" (som för övrigt har affärsidén - halva priset, halva måltider..). Ikväll ska vi till Café Sky för kvällsdrink, äta bönor och tortillas på ett mysigt comedor, lyssna på livemusik på Café No se och sen är det ju LadiesNight på Mono Loco också.

Igår var vi på skolan och sa Hejdå till alla underbara människor. Det var sorgligt och det ÄR sorgligt att vi är här för sista gången!

Vi har precis börjat få våra regelbundna panikattacker över att vi faktiskt ska lämna den här delen av världen snart. Visst ska det verkligen bli jättekul att träffa er alla därhemma, men ändå! Åka hem?!

Snart ses vi iallafall, Puss!

Det här är vi. Precis just nu.

Tjo bre.

Vi sitter för tillfället i en liten minibuss påväg till vårt centralamerikanska land nummer 6, El Salvador.(!!) Ganska härligt om man tänker på att vi egentligen från början bara tänkte vara i Guatemala. Fem bonusländer liksom.

Däremot verkar regnperioden hunnit ikapp oss... Japp, det regnar. Och regnar och regnar.☔
Vår egentliga plan var att åka ner till stränderna i El Salvador den sista veckan för att kunna njuta av lite sol innan vi åker hem. Vi får väl se hur det blir med det.

Btw, tack Mattias för gästbloggarpremiären! Ha en fortsatt fetnajs resa👍

Här är en bild från en annan gång det regnade lite i Köpenhamn:

Och nu vidare.
Vi besökte Rio Dulce och Livingstone i början veckan (efter vår helveteslånga busstur på totalt 42 timmar längs med hela mexikanska gränsen.. Men mer om det senare.). Här låg alla hostel längs en flod och man fick sin egen privata båtsnubbe som skjutsade runt på en, mysigt!

Vi åkte den mycket berömda lilla båttrippen mellan Rio Dulce och Livingstone som gick mellan storslagen natur. Och vi kunde åtminstone njuta av den storslagna naturen på hemvägen.. på ditvägen njöt vi mest av den storslagna utsikten i form av en svart presenning (regnperiod som sagt). Livingstone hade inte mycket mer att erbjuda än svart befolkning (exotiskt mina vänner, mycket exotiskt) och en sjuuuukt god fisksoppa med havets alla läckerheter i, lokal specialitet minsann!

En annan dag åkte vi och badade i vattenfall. Världens enda (källa saknas) vattenfall där själva fallet är kokhett vatten (varmt källvatten ni vet) och vattnet nedanför är normalt tempererat.
Iallafall! Vi fick se landsbygden och åka kollektivt, alltid lika spännande! Sen skulle vi på en "stilla kanottur där ni kan slappna av, njuta av det klart blå vattnet, lyssna på tystheten och beundras av den storslagna naturen". Nä, inte riktigt. Regnet hade gjort vattnet bajsbrunt och vattenmassorna förändrade snabbt turen till en ofrivillig raftingtur med skruttig träkanot, klippklättring och kommentarer som "nu är det bara EN farlig passage kvar". För icke naturnördar som oss passade konceptet nog lite bättre. Vet inte vad israeliterna i båten tyckte men vi var nöjda.

Det var allt för nu, känguru!

Det här är en googlad bild från någon som gjort samma båttur som vi, så ni vet hur det såg ut.

Eftersom vi inte fått kära Zamirs bilder än så googlar vi en åt er...
Men de kommer!

Så här var det, världens häftigaste djur.
(Vi blev dock inte uppätna som det ser ut att stackarn på bilden blir.)

Se vad jag fick kära systerM att göra!!!

(Att hon sen inte stortrivdes hela tiden är en annan femma)

Men visst är vi väl stolta ändå!

(Maria menade inte det där alltså. OBS. Viktigt.)

...så vill vi bara elogera era tidigare inlägg kära kompisar!

Vår blogg är och förblir ett mästerverk!

Puss och kram till er.

Snart ses vi hörrni❤


(Finbild på köpet.)

Bara så att alla vet. Vi såg valhajarna och vi simmade med valhajarna. Sjukt stora djur, typ 10 meter långa, och vi kom så nära att vi kunde röra dom! Det ni!

Idag lämnar vi Isla Mujeres och sätter oss på bussen mot Rio Dulce. 20 timmars buss bara till Guatemalas gräns.. Vi kommer att ha så mycket kul.

Puss och så!

Hej världen!
Wazzzap?Hur står det till? Allt chill?

Vi har precis återvänt till Mexico efter nio uuunderbara dagar, utan internet, på Cuba. (Cuba=underbart. Inte att vi varit helt också hållet isolerade från omvärden. Fast även det har varit ganska najs faktist.)

Vilket otroligt land.

Vi har pysslar med lite av varje. Druckit mojitos, åkt gamla finbilar, ridit häst på tobaksplantage, badat i vattenfall och dansat massvis med salsa.

Så, vi har i princip gjort det man borde göra på Cuba.

Nu är vi tillbaka på Isla Mujeres för Valhajsspaning. (Woopwoop!👐👐)

Vi återkommer med lite dokumentationer om Cubaland.

Peace out!✌

Hej goda folk!

Idag har vi haft vår andra sovmorgon på fyra månader!!!! Så sakrans najs det var ska ni veta.

Vi sitter för tillfället och snyltar gratis wifi på en trottoar på 'Isla Mujeres' i Mexico.
Förutom vår unika sovmorgon har vi även dykt idag. I ett undervattenskonstmuseum. Det låter väl spejsat. Båda två kan nog säga att det var ett av de häftigaste dyken vi någonsin gjort (inte för att någon av oss hittills har kommit upp i någon imponerande siffra av dyk, menmen..). På botten har de placerat massa coola statyer. Så simmade vi omkring och hälsade på dem.

Vi dök med ett på ytan helseriöst företag. Under ytan, halvseriöst...

"Hoppa ur båten så ses vi på botten sen. Jag kommer om en stund."

Och buddycheck. Vad är det??

Men de var sköna och vi dök grunt så det var inte såå illa.

Nu ska vi gå ner på stranden och äta mangosen vi fick av den gamle mannen som ständigt dyker upp vart vi än är. Han heter tydligen Dan men vi kunde kalla honom Carlos. Eller Carlitos.

Äta sand, armband.

https://cdn3.cdnme.se/3900814/6-3/pic_518da1149606ee5f2883b48d.jpg">https://cdn2.cdnme.se/3900814/6-3/pic_518da1149606ee5f2883b48d.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/3900814/6-3/pic_518da11addf2b320641dbf63.jpg">https://cdn3.cdnme.se/3900814/6-3/pic_518da11addf2b320641dbf63.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/3900814/6-3/pic_518da1809606ee5f560fdd34.jpg" class="image">

Maria ligger och solar på stranden.

Carolina blev sju år och rastlös igen.

Tadaah!

Vi är i Mexicooo.

(Observera att allmänt folk faktist inte använder sombreros. Men de äter tacos! Halva rätt!)

Vi skramlade ihop våra sista beliziska dollar för att betala avgiften vid Mexicogränsen. Efter att ha vänt utochin på alla kläder och till och med tagit en sväng runt stationen på myntjakt fattades det tillslut ändå två dollar. Men vi bemötte gränskontrolanten med ett strååålande leende och frågade lite extra intresserade om hur just HANS kväll hade varit. Så vi fick klartecken trots pengabrist och lyckades helt enkelt flörta oss över mexicanska gränsen.

Vi är förövrigt i Tulum nu. Tydligen är stranden här klassad som "världens finaste strand" (källa DN. <--DNs ord, vår lag.) Nej men det visade sig faktist stämma. Helt sjukt fin strand!

Imorgon åker vi dock vidare till Cancun och Isla Mujeres. Vilket vår hud är tämligen tacksam för...låt oss bara säga att vi båda (ja, inte bara Carolina den här gången) har antagit en något rödare nyans. Inte mycket, men vi blev visst lite jämt småbrända över hela kroppen. Lite svidda som vi så fint väljer att kalla det.

Nu ska vi dricka te.

Ses, fez!

(Här har ni en "sombrero" - Maria är helt övertygad om att köpa en sådan. Carolina förstår verkligen inte varför...)

Belize var fint. Och coolt. Och varmt. Och bra på alla sätt.

Vi hängde ett par dagar på Caye Caulker - en paradisö mitt ute i det Caribiska havet. Fint ska det va!

Och fint var det minsann. Första dagen hängde vi med på en heldags snorkelutflykt ut över bariärreven. Och vi såg mycket må ni tro; rockor, hajar, jättesköldpaddor, fiskar (det trodde ni inte va?) och ja; mycket, mycket mer. Dock missade vi våra vänner sjökorna, hela anledningen till att vi från början följde med på turen, men vad gör väl det om 40 år hej&hå! Dagen avslutades med en tur längs mangroveträsken där vi satt i fören på båten, drack drinkar (misstänkt likt vodka-fantaexotic-blandningen man hällde i sig när man var 16 år och saknade förstånd) och åt färsk ananas tills vi storknade. Fint.

Dagen efter, håll i hatten, flög vi över det mycket kända och beryktade blå hålet ("the Blue hole in Belize"). Då det för dagen inte fanns någon dyktur dit bestämde vi oss, tillsammans med en annan svensk tjej som vi lärt känna, att haka på James som ordnade flygturer dit i sitt miniplan (och detta till ett lägre pris än dykningen - vilken deal va?) och ja, självklart var det dundercoolt och ja, självklart är det en upplevelse som vi aldriiiig kommer att glömma! Vi flög riktigt nära vattenytan och vi fick chans att se både korallreven och det blå hålet (som förresten, om vi har fattat historisk rätt, är en fd. undervattensgrotta där taket rasat in och helt enkelt bildat ett jäkligt djupt hål) Tre nöjda tjejer och en James landade sedan på Caye Caulker en timma senare.
På kvällen packade vi ihop våra saker, tog en båt till Belize City (mindre nice ställe - undvik Belize City) och hoppade på en buss.
Belize var bra men äckligt dyrt. Därför gjorde vi våra plånböcker en tjänst och for iväg innan de gapade tomma och blev ledsna.

Hörs, Börs!(nu tänkte vi börs, som i pengabörs. Så att alla hängde med på det..)

Och nu skulle vi vilja gradera oss inför framtiden (inte för att vi någonsin skulle svika er, våra trogna läsare, igen) men... Såhär ser våra planer ut för stunden (de ändras typ varje dag.. men för stunden.).

Imorgon tar vi buss till Belize sedan färja ut till Caye Caulker. Efter några dagar där tar vi färja till Mexico där vi tänker besöka ett par fina städer längst kusten på väg upp till Cancun där vi tänker ta ett flyg till Kuba (nu blev ni förvånade va? Vi också, men vi har träffat folk som ska till Kuba och kom på att vi också ville dit, så ja - vi tänker försöka!). Efter ett tag där flyger vi tillbaka till Guatemala City, upp till Rio Dulce och Livingstone och sedan ned till El Salvador. Vi avslutar resan med att besöka Antigua (måste säga adjö- det är ju vår hemstad) och huvudstaden med såklart.

Och allt det här ska då hinnas med på 5 veckor, önska oss lycka till.. Känns så himla sjukt att se slutet på resan och faktiskt behöva planera för att hinna allt vi vill.
Tiden går fort, innan ni vet ordet av sitter vi där hemma på picknickfilten i kohagen igen (där vi alltiiiid sitter ni vet) men först pasta med pesto och massa resplaner!

So long, kalsong!

(Yeah, det funkar!)

((Här får ni en bild där Maria arrangerar självutlösarkort och där Carolina är genuint glad över att titta på fågeln som flyger där uppe. Enjoy.))

Idag har vi gjort något riktigt fint. Vi har besökt världens andra största Mayaruin, Tikal (typ det enda som Guatemala faktiskt är känt för..). Vid 02:30 ringde alarmet och vid 03:00 gick bussen till tempelområdet. Efter en promenad genom djungeln kom vi fram till det största templet där vi sedan satt och såg solen gå upp över templen nedanför oss och hörde djungeln runt omkring oss vakna till liv.. (Poetiskt det där lät eller hur, men det var faktiskt ganska poetiskt) och vi måste erkänna en sak; vi såg inte solen gå upp, bokstavligt talat, det var dis i vägen, men det gjorde inte så mycket - men man ska ju inte ljuga som Måns hade sagt.

Vill ni läsa om Tikal, googla det, faktan blir antagligen mer rätt då. Vi besökte 90% av de 20% som gick att besöka.(Maria anser att detta är mycket viktig fakta...) Stört fint och stort och mäktigt och ballt och fränt och imponerande och VARMT var det iallafall (ni anar inte hur varmt det är; folk har seriöst legat på hostelet i eftermiddag, det är omöjligt att röra sig. Vi försökte trotsa det här med att gå och sätta oss på ett fik; sen satt vi där och höll på att dö. Maria svettades på halsen, Carro på vaderna, det är inte normalt. De tyska turisterna bredvid oss höll också på att förvandlas till små blöta pölar så vi passade in åtminstone, tur det!).

Tillbaka till tempelområdet. Tja, finns inte så mycket mer att förtälja. Vi hade kul med foton tillsammans Tikals huvudtempel och uppskattade vår vandring genom djungeln. Det var väl det.

Ikväll blir det att somna tidigt, imorgon åker vi till Belize kl 05:00, skönt med sovmorgon!

Tjosan Trosan!

(Vad säger ni om att byta ämne på hälsningsfraserna kompisar?)