Kul att bloggen andas lite liv igen! Tummen upp.

Jag kände mest för att säga hej, jag lever också. Jag bor i numera i Brighton och tillbringar dagarna med att göra experimentativa mönster i morgonkaffet till folk som kallar mig "darling". (Imorgon åker jag hem till Svea för stordåda midsommarfirande och kvalitetstid men min lilla familj. Jag tar även med mig mina två engelsmän, vilka båda är hyperhajpade över den här semestern. De senaste veckorna har vi kedje-lyssnat på ABBA och övat svenska fraser.

Nu ska jag leta upp Frankies Pass. Jag tror jag såg det i strumlådan för någon vecka sedan.

Och här är en bild på när jag väntar på att torktumlaren i tvättautomaten ska bli klar.

 

Den sista dagen i NYC var definitivt en höjdardag för chefen. Vi inledde den med att ta oss upp i nya One World Trade Center. Därifrån hade vi en skaplig utsikt av Manhattan, men det var ingenting mot den vy som mötte oss när vi satte oss i en helikopter som tog oss över staden. (Noterbart var att jag glömde mitt pass och fick slänga mig i en taxi för att åka tillbaka till hotellrummet och hämta den. Jag hann tillbaka till helikopterturen i grevens tid och då behövde jag inte ens visa mitt pass..). Efter turen delade jag och Måns på oss - han tog sig till Broadway för att se showen Wicked, medan jag lunchbesökte Minetta Tavern. Det var ett väldigt häftigt ställe, men dessvärre åt jag lunch lite för sent för att tillfullo känna ställets puls.

 

Dagen efter åkte vi till San Francisco. Där plockade vi, efter en hel del problem, ut bilen som vi ska använda oss av under resterande del av resan. Vår plan var att ta det lugnt under kvällen, men till följd av pubrundan, som arrangerades av det hostel vi bodde på, blev det rena motsatsen. Av förklarliga skäl var vi sega under dag två av SF-vistelsen och vi vigde den åt att turista i staden, med bland annat att åka till Golden Gate-bron. Vi avslutade den med att äta middag i Fisherman's Wharf-området Tyvärr var själva maten inget vidare.

 

I dag var det då dags att åka till Yosemite. Resan från SF till denna natursköna park fortlöpte på ett väldigt smidigt sätt och Måns var helt lyrisk över den natur som omringade vägarna som han på ett säkert sätt tog oss fram på. På kvällen körde vi högst upp i parken för att maximera upplevelsen av den. När vi satt däruppe och insöp atmosfären förstod till och med jag varför denna plats betraktas som en av de vackraste i världen. Nu är vi tillbaka i stugan - vilken är grym! - som vi bor i och laddar upp inför morgondagens hajk. Det blir nog en upplevelse utöver det vanliga,.

Då så, i måndags var det dags för brorsan och mig att åka till USA. Resan gick via Köpenhamn och tack vare SAS nya, sköna plan fortlöpte de dryga åtta timmarna i princip helt smärtfritt. Väl i USA tog vi taxi till hotellet - ett någorlunda okej hotell med ett bra läge precis vid Central Park. När vi hade installerat oss på hotellet letade vi oss ut på gatorna för att ordna simkort, äta en bit mat och försöka hålla oss vakna så länge som möjligt. Det slutade med att vi löste simkort, delade på en pizza och tillbringade en timme i Central Park och tittade på den underbara kontrasten mellan parken och höghusen. Därefter gick vi tillbaka och sov. 

 

Tisdagen inledde vi med äta frukost på ett café. Förutom att förtära äggröra och bacon, stakade vi ut dagens planer.  Att vi inte hade gjort det innan var något som Måns, aka chefen, kände sig "stressad över." Därefter letade vi oss ner längs med gatorna och vi sysselsatte oss med att besöka ett antal olika butiker. På kvällen hade vi, på rekommendationer av morbror, bokat bord på Keens Steakhouse. Men innan vi tog plats där, letade vi oss fram till en Rooftop Bar och avnjöt en drink.

 

Väl på Keens kände vi redan vid ankomst att det var ett speciellt ställe. Denna känsla förstärktes efter att vi hade fått in förrätten, bestående av ostron från New Yorks närliggande vatten, och den nådde sin kulm då vi tog en tugga av vår chatieubriand. Det var tveklöst topp fem bästa kött vi har testat och vid den tidpunkt då jag beställde in min dry martini (gin, with olives. And with a twist) är då jag har varit som lyckligast under denna resa.