Artikeln ♥
Jag försökte hitta artikeln på Barometerns hemsida men det visade sig att deras arkiv är lite bristfälligt... Så, här är en lite halvtaskig bild på mästerverket!
Förresten!
Intervjun i tidningen gick bra, bortsett från att mannen med pennan gjorde ett par missar. Bilden blev jättefin. Och det är ju det viktigaste!
Vi ska vara med i tidningen!
Kära byggbussen!
På måndag är det dags för träff med Barometern. Återkommer med information om hur det gick och om vi sa några konstiga saker.
På måndag är det dags för träff med Barometern. Återkommer med information om hur det gick och om vi sa några konstiga saker.
Sista dagen i Krakow + hemresedagen
Sista morgonen i Krakow åt vi lite frukost i vår fina lägenhet - polskt bröd och yoghurt som Mari gått ut tidigt och handlat. (Snällt). Sedan tog vi oss till turistinformationen för att ta reda på diverse öppettider på museum och dylikt. Efter lite övervägande bestämde vi oss för att vårt nästa stopp skulle bli Schindler's museum, dit det var gångavstånd. Eftersom det bara var insläpp i museet vissa tider drack vi varsin kopp kaffe och åt kaka innan vi fick komma in och se utställningen.
Själva utställningen var väldigt välgjord (och antagligen ganska påkostad), och visade allt från hur förintelsen började till hur livet kunde se ut/såg ut i ghettona till, såklart, hur Schindler bar sig åt för att kunna hjälpa alla människor han hjälpte. När vi kom in fick vi först se en bildutställning och en film om arbetarna på Schindler's fabrik (mer om hans fabrik och hans liv kommer i ett annat inlägg), och sedan gick vi vidare genom utställningsrummen som alla hade ett specifikt tema. Ett rum hade stora hakkorsflaggor i taket och nazistpropaganda på väggarna. Ett annat visade en liten lägenhet full med människor som utförde vardagssysslor och som skulle föreställa livet i ett ghetto och avsaknaden av livsrum. Ett tredje rum var tapetserat med fragment av brev som de utsatta för förintelsen skrivit. Det fanns också ett väldigt speciellt rum, som var mer som en mörk passage med mjukt, buckligt golv och som vi senare förstod skulle visa på osäkerheten många människor måste ha känt under förintelseåren. Då detta var sista dagen och vi redan hört och sett så mycket som rörde förintelsen blev det mycket känslor inne på muséet. Vi blev återigen påminda om allt det hemska som hänt och dessutom kunde vi nu koppla det vi såg på utställningen till det vi upplevt tidigare under veckan. Det var ett bra avslut och en bra sammanknytning av resan.
Efter muséet var alla hungriga och vi kände att det var dags för lunch. Efter ett stopp i en jättemysig liten affär där vi köpte anteckningsböcker och kalendrar hittade vi en restaurang där vi kunde få våra pizzor, pastor, soppor och pannkakor. Resten av dagen ägnade vi åt att strosa runt i Krakow, fika och fundera. Många tankar snurrade antagligen i huvudet på alla fem, så det var skönt att ta en lugn eftermiddag för att smälta alltihop.
På kvällen bar det av med buss till Katowice, där flyget skulle gå ifrån nästa morgon. Dock visade det sig när vi kom fram att flygplatsen (och hotellet) låg 45 minuter från staden, vilket vi inte riktigt tagit med i beräkningarna. Problem är till för att lösas tänkte vi, och efter lite förhandlande med diverse taxichaufförer (mest med hjälp av teckenspråk) fick vi tag i en taxi som kunde ta alla fem plus resväskor till Katowice Airport. Under färden gjorde Mari (med lite hjälp av projektgruppen) sitt bästa för att få chauffören att förstå vad Sverige var för land (ABBA! BJÖRN BORG! IKEA! DALAHÄST! osv.). Tragiskt nog är det inte säkert att han förstod, eftersom han inte kunde ett ord engelska och vi inte kunde ett ord polska förutom hej och tack ... Väl på hotellet hade vi fem minuter på oss att beställa mat innan köket i restaurangen stängde, och efter att ha ätit oss mätta gick vi och la oss i våra lyxiga (för Maria, Elin och Maris del) alternativt halvsjaskiga rum (för Carro och Måns del). Sedan sov vi gott tills klockan ringde halv fyra och det var dags att kasta sig upp ur sängarna för att vara först till gaten vid planet som gick klockan 06.15.
Och först vid gaten var vi, utan konkurrens. Vi hade nog missuppfattat reglerna lite. I vilket fall släpptes vi till sist ut bara för att kliva rakt in i en såndär buss de brukar köra runt med på flygplatser. Konstigt, tänkte vi, eftersom det stod ett plan precis där på andra sidan bussen, tio meter från gaten. Men vi gick snällt in i bussen där vi tillbringade femton minuter med stängda dörrar innan den överfulla bussen började röra på sig. Och det var nu det polska flygbussystemet gjorde vår alldeles för tidiga morgon ganska bra. För bussen tog bara ett litet snabbt varv runt planet (som fortfarande stod tio meter från gaten) och stannade på exakt samma ställe som tidigare, öppnade dörrarna och lät oss gå ur. Kanske var det bara för att lätta upp stämningen lite, kanske var det för att de två VIP-personerna skulle kunna gå på planet först eftersom Wizz Air inte kör med stolsnummer. I vilket fall var det roligt!
Efter en dryg timme landade vi på Sturup och tog flygbussen till Malmö där Måns äntligen fick äta på sitt efterlängtade Subway. Efter frukosten tänkte vi vara lite smarta och komma med ett tidigare tåg hem. Tyvärr fick det tidigare tåget göra ett längre uppehåll någonstans på halva vägen för knarkrazzia och polisförhör (vi verkade dock vara fria från misstankar), och tre stora väskor fyllda med knark lyftes av tåget och fick följa med polisen istället. Detta lilla missöde gjorde att tåget var tvunget att vända igen för att hinna med tabellen, och vi fick helt enkelt hoppa av och vänta på det senare tåget (som vi egentligen skulle ha tagit). Så på detta har vi lärt oss att aldrig försöka komma hem tidigare, det är ändå ingen idé och kommer bara sluta med avsevärt sämre sittplatser och en lång väntan i någonstans Smålandsskogarna.
Tillslut kom vi hem till Kalmar, och där befinner vi oss fortfarande. Vi ska försöka börja uppdatera bloggen lite igen, har bara tagit en projektarbetes-paus för att hinna med resten av skolarbetet.
Kram projektgruppen.
Själva utställningen var väldigt välgjord (och antagligen ganska påkostad), och visade allt från hur förintelsen började till hur livet kunde se ut/såg ut i ghettona till, såklart, hur Schindler bar sig åt för att kunna hjälpa alla människor han hjälpte. När vi kom in fick vi först se en bildutställning och en film om arbetarna på Schindler's fabrik (mer om hans fabrik och hans liv kommer i ett annat inlägg), och sedan gick vi vidare genom utställningsrummen som alla hade ett specifikt tema. Ett rum hade stora hakkorsflaggor i taket och nazistpropaganda på väggarna. Ett annat visade en liten lägenhet full med människor som utförde vardagssysslor och som skulle föreställa livet i ett ghetto och avsaknaden av livsrum. Ett tredje rum var tapetserat med fragment av brev som de utsatta för förintelsen skrivit. Det fanns också ett väldigt speciellt rum, som var mer som en mörk passage med mjukt, buckligt golv och som vi senare förstod skulle visa på osäkerheten många människor måste ha känt under förintelseåren. Då detta var sista dagen och vi redan hört och sett så mycket som rörde förintelsen blev det mycket känslor inne på muséet. Vi blev återigen påminda om allt det hemska som hänt och dessutom kunde vi nu koppla det vi såg på utställningen till det vi upplevt tidigare under veckan. Det var ett bra avslut och en bra sammanknytning av resan.
Efter muséet var alla hungriga och vi kände att det var dags för lunch. Efter ett stopp i en jättemysig liten affär där vi köpte anteckningsböcker och kalendrar hittade vi en restaurang där vi kunde få våra pizzor, pastor, soppor och pannkakor. Resten av dagen ägnade vi åt att strosa runt i Krakow, fika och fundera. Många tankar snurrade antagligen i huvudet på alla fem, så det var skönt att ta en lugn eftermiddag för att smälta alltihop.
På kvällen bar det av med buss till Katowice, där flyget skulle gå ifrån nästa morgon. Dock visade det sig när vi kom fram att flygplatsen (och hotellet) låg 45 minuter från staden, vilket vi inte riktigt tagit med i beräkningarna. Problem är till för att lösas tänkte vi, och efter lite förhandlande med diverse taxichaufförer (mest med hjälp av teckenspråk) fick vi tag i en taxi som kunde ta alla fem plus resväskor till Katowice Airport. Under färden gjorde Mari (med lite hjälp av projektgruppen) sitt bästa för att få chauffören att förstå vad Sverige var för land (ABBA! BJÖRN BORG! IKEA! DALAHÄST! osv.). Tragiskt nog är det inte säkert att han förstod, eftersom han inte kunde ett ord engelska och vi inte kunde ett ord polska förutom hej och tack ... Väl på hotellet hade vi fem minuter på oss att beställa mat innan köket i restaurangen stängde, och efter att ha ätit oss mätta gick vi och la oss i våra lyxiga (för Maria, Elin och Maris del) alternativt halvsjaskiga rum (för Carro och Måns del). Sedan sov vi gott tills klockan ringde halv fyra och det var dags att kasta sig upp ur sängarna för att vara först till gaten vid planet som gick klockan 06.15.
Och först vid gaten var vi, utan konkurrens. Vi hade nog missuppfattat reglerna lite. I vilket fall släpptes vi till sist ut bara för att kliva rakt in i en såndär buss de brukar köra runt med på flygplatser. Konstigt, tänkte vi, eftersom det stod ett plan precis där på andra sidan bussen, tio meter från gaten. Men vi gick snällt in i bussen där vi tillbringade femton minuter med stängda dörrar innan den överfulla bussen började röra på sig. Och det var nu det polska flygbussystemet gjorde vår alldeles för tidiga morgon ganska bra. För bussen tog bara ett litet snabbt varv runt planet (som fortfarande stod tio meter från gaten) och stannade på exakt samma ställe som tidigare, öppnade dörrarna och lät oss gå ur. Kanske var det bara för att lätta upp stämningen lite, kanske var det för att de två VIP-personerna skulle kunna gå på planet först eftersom Wizz Air inte kör med stolsnummer. I vilket fall var det roligt!
Efter en dryg timme landade vi på Sturup och tog flygbussen till Malmö där Måns äntligen fick äta på sitt efterlängtade Subway. Efter frukosten tänkte vi vara lite smarta och komma med ett tidigare tåg hem. Tyvärr fick det tidigare tåget göra ett längre uppehåll någonstans på halva vägen för knarkrazzia och polisförhör (vi verkade dock vara fria från misstankar), och tre stora väskor fyllda med knark lyftes av tåget och fick följa med polisen istället. Detta lilla missöde gjorde att tåget var tvunget att vända igen för att hinna med tabellen, och vi fick helt enkelt hoppa av och vänta på det senare tåget (som vi egentligen skulle ha tagit). Så på detta har vi lärt oss att aldrig försöka komma hem tidigare, det är ändå ingen idé och kommer bara sluta med avsevärt sämre sittplatser och en lång väntan i någonstans Smålandsskogarna.
Tillslut kom vi hem till Kalmar, och där befinner vi oss fortfarande. Vi ska försöka börja uppdatera bloggen lite igen, har bara tagit en projektarbetes-paus för att hinna med resten av skolarbetet.
Kram projektgruppen.
