Hej fina värld!
Vi glömde liksom lite bort bloggen när vi kom hem. (Japp, vi är hemma nu)
Sista dagarna hängde vi hos underbara Susanne och Co. Vi chillade marknad, resturang och försökte på olika mer eller mindre kreativa sätt packa alla våra saker för att få med dem på flyget... DET GICK! Tillslut. Vi hängde liite över American Airline´s alla baggageregler, men efter att ha vakumförpackat allt man kan vakumförpacka flörtade vi lite med AAarbetaren och fick dem att godta det.
(Flygresan var förövringt bland det värsta vi gjort. Stormar, förseningar och otrevliga personaler. Långa passköer, knepinga security kontroller och i många fall oätbar mat. Som toppen på högen hade Carolina massa feber och Maria var inte heller super. Så sprang vi våra löparrundor mellan diverse terminaler och passkontroller över ständig oro av att svimma.
Vi hann faktist med alla våra plan, däremot inte våra väskor. De fick se Madrid några extra dagar...)
Annan skoj sak.
Maria blev stoppad i säkerhetskontrollen när vi redan nästan missat plan 2.
Vakt -Miss, du får inte ha vattenflaskan med dig.
Maria-Men. Det tror jag inte att jag har.
Carro- Det där är ju inte din väska på bilden! Skynda nu!
Maria- Alltså Carro, hur visste du att det inte var min ryggsäck?
Carro - Men du har väl för fan inget Gameboy i din väska! (Syntes mer än tydligt på röntgenbilden!)
I vilket fall är vi hemma nu. Båda blev friska, tillslut. Och båda har börjat jobba.
så nu är allting lite som "vanligt" igen.
Men det är som jag sa till Maria.
"Vi är hemma nu, och allting är precis som vanligt. Men det känns ändå som om att du och jag har nån slags hemlighet."
oj vad det känns som att skriva någon slags vis slutkläm på en himla lång och innehållsrik film.
(isåfall duger inte detta. Vi återkommer med en finare avslutning på "Hola Guatemala-kategorin")
Puss!
Bilderna från Machu Picchu, mest för att jag vill ha dem här att kolla på i efterhand. Det var så häftigt! Vi kämpade oss upp för Wayna Picchu också, som är det spetsiga berget som brukar synas bakom staden i alla klassiska Machu Picchu-bilder. En timme uppför hala och halvt pålitliga stentrappor, där vissa steg var en halvmeter höga (minst) men självklart var det värt det och dessutom ganska spännande. Har läst nu i efterhand att den vägen uppför berget kallas "Wayna Picchu stairs of death" för att, ja, det är väl kanske inte världens säkraste grej att syssla med. Men: fin utsikt fick vi iallafall! Och extra motion.
Här är början på trappan till Wayna Picchu-berget!
Vi fick en tidig tid (man går upp på speciella tider så att inte för mycket folk springer där per dag) så det var ganska dimmigt och lite kallt, vilket i och för sig var skönt för annars hade vi kanske dött av värmeslag. Här är vi nästan uppe!
Machu Picchu ovanifrån! Här ska man, med lite fantasi, kunna se att "staden är formad som en kondor". I övre högra hörnet huvudet, nere till vänster stjärtfjädrarna. Och så två vingar, och en tredje något oklar utväxt. (Jag har lite svårt att se fågelformen ...)
På väg ner från Wayna Picchu igen! Här var det brant, och hade varit en smula jobbigt att snubbla eller halka, så vi fick försöka hålla oss i väggen på ett gammalt stenhus. (Jag hade inte reflexrygga hela tiden förresten, det är bara ett regnskydd. Om någon undrade).
Toppen på Wayna Picchu. Om man tittar riktigt noga ser man att det sitter folk på stenblocken högst upp. Där satt vi också!
Klassiska bilden, ett måste. Wayna Picchu i bakgrunden!
Sån här är ju också obligatorisk.
Sara och Agnes framför berg.
Sen gick vi upp till solporten!
Utsikt från solporten.
Hela staden var full av lamor som spatserade runt som om de hyrde stället. Fina!
Vi hittade gräsplätt och vilade benen lite - var ju trappor upp och ner och hit och dit även bland ruinerna, och på dagen blev det dessutom jättevarmt.
Ruinbild 1
Ruinbild 2.
Där satt den! Nu ska jag uppsöka köket för lite ost och kex.
Lite fler djungeltrekkingbilder! Känner att nu när jag påbörjat bildbombsprojektet kan jag inte bara sluta sådär mitt i. Blir ju konstigt. Så här:
Vi hittade en cool klippa som vi turades om att sitta på. Högt var det!
Utsikt ♥
Vi fick åka linbana över en flod för att komma till berget på andra sidan. Kändes halv-säker eftersom vi åkte tre personer i typ en potatislåda av trä, men det var kul!
En glaciär. Rätt tuff tyckte jag.
Här har vi lunchpaus. Sara och jag hittade en ledig hängmatta.
Dag tre åkte vi zipline! Åh så kul det var. (Jag på bilden wie!) Längsta linen var ca 1,5 kilometer, och ganska många meter hög. Häftig känsla. Vill göra om.
Sista biten till Aguas Calientes (närmaste staden till Machu Picchu) gick vi längs en tågräls. Tror det är den rälsen Machu Picchu-tåget åker på, väldigt vacker natur var det iallafall.
Fin! Denna blomman växte på Machu Picchu, men de bilderna kommer senare. Annars blir det så mycket på en gång!
Nu börjar resan kännas så avlägsen att man nästan upplever allt på nytt genom att kolla på bilderna. Den var ju grymt bra! Jag saknar den.
Nu förresten, kära läsare, är bloggänget återförenat igen! Så härligt! I sommar ska vi ha det riktigt bra.
Gick väl lite sisådär kan man säga.
Extremt frustrerande sport! Det var lite samma grej som att lära sig åka snowboard på nytt. Förutom att jag inte hade någon pappa att ta ut min ilska på...(förlåt för det såhär i efterhand kära far!) Man fattar hur man BORDE göra, men det går bannemig inte att göra det.
Såhär såg det ut den mesta tiden.
Men ibland lyckades jag, och då var det sjuukt roligt. Men näe, jag ska nog hålla mig till snö.
(För sjunde gången... Inte konstigt att det känns som hemma!)
Vi sitter här på ett av våra favvostammisfik och försöker njuta av vår allra sista dag i Antigua. Vi försöker göra alla våra favoritsaker och besöka alla våra favoritställen. Vi har varit på marknaden, ätit vår 20 kr:s lunch på det superfräsha stället på "mainstreet" (som för övrigt har affärsidén - halva priset, halva måltider..). Ikväll ska vi till Café Sky för kvällsdrink, äta bönor och tortillas på ett mysigt comedor, lyssna på livemusik på Café No se och sen är det ju LadiesNight på Mono Loco också.
Igår var vi på skolan och sa Hejdå till alla underbara människor. Det var sorgligt och det ÄR sorgligt att vi är här för sista gången!
Vi har precis börjat få våra regelbundna panikattacker över att vi faktiskt ska lämna den här delen av världen snart. Visst ska det verkligen bli jättekul att träffa er alla därhemma, men ändå! Åka hem?!
Snart ses vi iallafall, Puss!
Det här är vi. Precis just nu.
Hej. Kände mest för att konstatera att jag spenderar min helg i en väldigt vacker stad! Fullt av berg, fjordvatten och små söta hus. Underbart! Bor hos Annie och Olle i deras mysiga lägenhet helt jättecentralt, nära till allt så de har det bra!
Igår var det fint väder (händer tydligen sällan här) så vi var ute i solen i hamnen, och på kvällen var det fest - Olle skulle ut med jättemånga jobbarkompisar så Annie och jag hängde på. Satt på en uteservering på en innergård och hade det bra! Idag började vi med en långfrukost och sen begav Annie och jag oss ut på litet äventyr! Vi tog bussen till ett ställe som heter Nipedalen där det finns en tjärn man kan vandra runt. Tog oss några fler timmar än vad det nog annars allmänt gör eftersom vi såklart ville trycka in två fikapauser och ganska många fotostopp. Fint var det iallafall! Vädret var lite grått och dimmigt sådär, men jag tycker om sånt väder och tjärnen såg liksom lite mystiskt magisk ut.
Det var allt för idag. Adios!