Hej & Hopp!

Idag har vi haft vår sista dag på hospitalitot, känns lite sorgligt faktiskt, alla där är sjukt söta och snälla (när dom inte tvingar oss göra saker vi inte klarar av, vilket dom iochförsig försöker med hela tiden). Men vi ska dit en snabbis på torsdag igen - varför förstod vi inte riktigt men den som lever får se.

Idag (vi orkar inte skriva om dom andra dagarna, dom får ni läsa om senare - i våra memoarer) har vi varit med på en skola för utvecklingsstörda barn. Vi har skrivit "m, ma, mi, me..." till förbannelse och sytt en toalettrulleshållare. Det var ungefär det. Sen har vi agerat tolk också. Från spanska till engelska till några fysoterapistudenter från USA som gjorde snabbvisit. Vi höll en rundtur på sjukhuset och försökte hålla isär svenska, engelska och spanska. Lite kulturella och bildade kände vi oss minsann.

Värt att nämna är också att vi besökte ett nationellt sjukhus i Solola igår förmiddag. Väldigt annorlunda från Sverige och väldigt annorlunda från hospitalitot som är finansierat med donationer istället för pengar från staten.

Och! Inte att förglömma! Eftermiddagsprojektet igår och idag. Carolina den begåvade Wetterstad har fått den stora äran att måla en tavla till "salen där barnen föds" (vad säger man på svenska?). Så det har hon gjort. Här nedan ser ni resultatet. (Maria hjälpte till så gott hon kunde med att sjunga, tvätta penslar och massera sjuksköterskorna som jobbar på hospitalitot.. det senare hjälpte kanske inte Carolina men definitivt deras extremt spända nackar.).


Bild 1&2: Carolina skapar.

Maria hjälper till.

Det finfina slutresultatet.