(Vi är i Chichicastenango och har internet, så lika bra att passa på...)

 

Igår gjorde vi någonting aningen ovanligt. Vi blev, ja...TVINGADE att hålla en utbildande föreläsning om diarrésjukdomar på spanska inför hela indianska patientskaran.

 

Såhär lyckades vi sätta oss i den situationen:

Vi sa: Nej, vi kan tyvärr inte hålla i den här föreläsningen själva. Ser du vi pratar inte så mycket spanska!

 

Sjuksköterskan som liknar Ursula i den lilla sjöjungfrun nickade då lite åt oss och bad oss att sitta ned och vänta på doktorn som istället skulle ta hand om "charlan"-föreläsningen. Sen tog hon saken i egna händer och visade in alla indianer i föreläsningssalen. -

 

Så, nu får ni börja!

 

-Men vi kan inte.

 

Så pekade hon in oss i rummet, vände på klacken och gick.

 

"Godeftermiddag allihop! Vi är från Sverige och kan knappt spanska men nu ska vi prata lite om diarré med er!"

 

Det ni! Det är ingenting man gör var dag!

 

Vi delade ut egengjorda flygblad också, färgen har vi själva målat dit med kritor. Som ni förstår är vi på gränsen till utbrända.