Kära fans, Hej!

Vi lever, trots misstänkt inaktivitet på bloggen...

Nu sitter vi på det ovanligt fina McDonaldset i Antigua och inväntar kommande buss. Lite "tågluff-stajl"(vi råkar anlända till ett ställe alldeles för tidigt för att någon människa faktiskt ska ha vaknat och vankar omkring i soluppgången i väntan på att diverse snabbmatsresturanger/snabbköp ska öppna)

Vi är by the way på väg till Lago Atitlan och Anabella! Även denna lilla historia kan vara värd att berätta: vi hade nämligen planerat att resa runt lite nu efter ANINI, se det som alla turister åker hit för att se för att sedan åka upp till Atitlan i April. Men hejochhå, det var tydligen i mars vi skulle dit. Så upp och iväg för en månads vistelse i Panajachel! 👍

Så dit är vi påväg nu.

Senaste dagarna har vi spenderat hos gulliga Susanne. Det har inte gått någon nöd på oss helt enkelt!

Mer om detta senare.

Nu kommer bussen.

Pussen.

Man får ju underhålla sig med någonting när den ända vännen i närheten sover...

Här har ni mitt verk.

(Folk har alltid sagt att jag har sinne för konst!)

Bild ett: Maria med gladglada Walter.

Bild två: Carolina får puss av Paola och har sockersöta minstingen Sebastian i knät.

Det är nästan som att vi sitter och tjabbar över varsin kopp te hemma i Kalmar igen.

Hej från ANINI, projektet där vi är och arbetar just nu. Vi har precis ätit middag i matsalen, berättat ungefär fyra gånger för ett barn som vi åt med vad vi äter i Sverige och snart ska vi gå ned till vår fristad (dvs. vårt hus här, hur fint som helst, egentligen är det till för mediterande präster eller liknande... men nu är det vi som bor där).

Och annars? Vi har lite ont om tid att skriva om livet här just nu, men projektet är fantastiskt! Sådan otrolig insats de gör här.

För er som inte vet så är ANINI ett hem för, på olika sätt och nivåer, utvecklingsstörda och föräldralösa barn samt en del vuxna. Alla har de sin egen historia, den ena värre än den andra. Sammanlagt bor det här 76 barn, uppdelade i 6 hus med en till tre vuxna i varje, beroende på hur sjuka barnen är - en del behöver 24 timmars vård, andra är mer självständiga.
Vi har verkligen lärt oss hur mycket som helst den här veckan! Från att knappt ha hälsat på en förståndshandikappad till att verkligen vara med dem. Vi har lärt oss att hur illa det än kan se ut, hur sjuk en människa än kan vara så finner de ändå glädje i mycket, i förrgår var vi t.ex med på "musikterapi" för de svårast sjukaste och trots att de varken kan prata eller förmedla sig på något annat vis så gick det att se vilken glädje detta gav.

Vill ni läsa mer om stället gå in på

www.cuidadanini.org

och läs, där finns också en beskrivning av de boende under fliken "habitantes"... på spanska iochförsig men använd google translate. Och gilla gärna ANINI på facebook också, får de 10 000 likes händer något bra (vi uppfattade inte riktigt vad.. dom pratade snabbt på spanska men det var något bra.).

ANINI behöver seriöst allt stöd de kan få, regeringen ger dem ingenting, de lever bara på bistånd och utan ANINI hade de barnen vi träffar varje dag faktiskt inte haft en chans att överleva.

See ya guyz! 

We couldn't find you on facebook, you have to add us! (Maria Arvidsson, Carolina Wetterstad).

Hope you have fun on the beach!

... på vårt favoritcafe Y Tu Piña También i Antigua. Vi avnjuter cappucinon som under två veckor var vår basföda. Det kändes faktiskt lite som att komma hem när vi anlände hit igårkväll, men nu bär det av mot nya äventyr! 

Ps. Carro hälsar att hon inte är så blek egentligen, det är ljuset. Marita hälsar att hon är så brun.

Vulkanerna Fuego(vänster) och Acatenango(höger). Fuego ryker faktist alldeles på riktigt! Acatenango småfejkar med moln...

Två indiantanter bland frukt och grönt på lördagsmarknaden i Antigua.

Carolina försöker smidigt att för en gång skull undvika att fällas av vågen och få massa sand i näsan. (Monterrico)

Eftermiddagshäng på Earth Lodge.

Vi poserar fint i trädgården på La Union med våra lärare Brenda och Rafael. (I folkmun kallad "RaffeMan")

Soluppgång över mangroveträsket, Monterrico.

Maria vandrar glad i hågen mot Earth Lodge. Mannen i läderhosen heter Nicolas Love och är snäll och klok.

Carolina i strandkanten, Monterrico.

Hamnen i Monterrico varifrån mangroveturerna utgår ifrån.

"Gänget." Nickeboy, Maria och Carro. 4ever.

Vi vill även skänka Marias telefon en extra eloge som mot alla odds lyckas lägga upp bilder!

Hallåhallå där ute i småstugorna!

Nu sitter vi här packade och klara att resa efter fem dagar i Monterico. Här har vi haft det jobbigt ska ni veta, vi är helt utbrända.

Dagarna har sett ut ungefär såhär:

Ca 9:00 vi vaknar, går ut sätter oss i restaurangen och blickar ut över stranden och havet (ligger precis intill). Sen får vi frukosten serverad (Maria har ätit pankakor varje dag).
Ca 10:30 vi går och badar i havet, får lite kallsupar och världens träningspass i vågorna.
Ca 11:00 vi överger havet för poolen. Jobbigt med salt på kroppen.
Ca 11:30 dags för dagens första smoothie. Carolina tar alltid papaya, Maria alltid banan. En kille testade alla på hela drinklistan men vi hittade våra favoriter redan första dagen.
Ca 12:00 soltime, varvat med bad.
Ca 14:30 vi rör på oss igen. Vi går ut i den lilla staden och uträttar något ärende (igår fyllde vi på pengar i våra små guatetelefoner. Det var jobbigt.). Sen sätter vi oss på restaurangen här intill där man praktiskt taget sitter i ägarens vardagsrum, men det är sjukt billig och god mat.
Ca 16:00 vi tar igen oss
Ca 19:00 vi kollar när alla solbrända atleter spelar volleyboll och fotboll på stranden. Bättre än tv.
Ca 19:30 vi äter en lättare middag på hotellet.
Ca 23:00 vi somnar efter att ha hängt med skönt folk.

Sen har varje dag innehållit en dagsaktivitet också av olika slag.

En dag gick vi upp vid 5:00, åkte ut med en roddbåt på ett mangroveträsk. Vi fick information om omgivningen, tittade på djur (Carro visade överraskande nog en helt ny sida av sig själv; under alla år har hon döljt hennes stora intresse för FÅGLAR. Hela kameran är full av bilder. Smyg-ornitologen där.) sen såg vi soluppgången. Verkligen supervackert!

Två kvällar har vi dessutom hjälpt till med ett projekt som ett universitet har här i Monterico där de föder upp utrotningshotade sköldpaddor och sen släpper ut dem i havet. Just promenaden mellan stranden och havet är den farligaste i sköldpaddans liv (visste ni förresten att bara en av hundra sköldpaddor som föds överlever en längre tid..). Så vi var helt enkelt med på sköldpaddans vandring och skyddade den. typ. Ganska snällt eller hur?

Igår fick vi massage med. Det var också nice. Och varje kväll har vi sett underbara solnedgångar.

Nähä. Nu är det dags för oss att dra: först till Antigua och imorgon vidare till huvudstaden för att sen åka till ANINI, spännande! Hörs!

Här kommer ett, för en gångs skull, ganska seriöst inlägg från vår resa.

Ägaren på vår skola i Antigua har startat ett projekt.
Ca 70 % av Guatemalas invånare räknas som fattiga, majoriteten av dessa bor i byarna utanför städerna. Barnen i dessa byar har ofta, av olika anledningar inte möjlighet att gå i skola. De kan t.ex behöva vara hemma för att arbeta eller helt enkelt för att närmaste skolan ligger alldeles för långt bort.

Vuelta Grande är en fattig bergsby utanför Antigua. Familjerna här har otroligt många barn och bor mer eller mindre i olika former av skjul. Det finns extremt dålig tillgång på mat och vatten.

Projektet på la Union gör det möjligt för några av barnen i Vuelta Grande, de som har störst behov av hjälp, att få en riktig skolgång. Skolan står för allt; de hämtar och lämnar barnen med skolbuss varje dag, ger dem mat, kläder och skola. Cirka 30 barn i olika åldrar går just nu i skola på La Union.

En eftermiddag fick vi möjlighet att tillsammans med våra lärare följa med skolbussen upp i bergen. Vi skulle nästan våga kalla det misär där uppe. Trots att vi båda varit i länder som Kambodja och Burma har vi aldrig besökt ett så fattigt ställe. När vi frågade vad vi kunde ta med oss för att hjälpa folket som bodde där var det inte skor, kläder eller skolmaterial som behövdes mest - det var mat som var viktigast, många familjer där saknar nämligen mat för dagen.

När vi var där fick vi verkligen möjlighet att se vilken skillnad La Union's projekt gör. Vi kunde besöka några av familjerna och lämna lite ris. Vi hoppas verkligen få möjlighet att kunna hjälpa projektet mer nästa gång vi kommer till skolan, för det är trots allt bidrag och hjälp från folk utanför som till stor del gör att projektet kan gå runt.

I Antigua finns det en man. Han bor i en husvagn på gatan. Han är alltid full, även på dagen. På natten festar mannen iklädd jättestor sombrero på café No Sé. Han är lite av en kändis. Vi lärde känna mannen på Earth Lodge. Han köpte en gammal hatt och fick oss att prova två. Det är en spännande och mycket kul man.

Lite "Santa Superstar Number One 2.0"

Okej, lite uppdatering från veckorna i Antigua:

- Helg nr ett hängde vi i stan och gick på marknad. På söndagen gick vi upp till det kända (?) korset som blickar ut över hela Antigua tillsammans med vår roommate Carla. På eftermiddagen satt vi på en mysig trädgårdsrestaurang och på kvällen hängde vi på ett ställe med lägereld, livemusik och de obligatoriska höftskakande 40+arna utanför toalettdörren.

- Helg nummer två var vi också i Antigua. Vi hängde med roommate nr 2, Daniella. På kvällen mötte vi en snubbe, född i Jugoslavien och klädd i jordnära sjömanskeps som dagen efter hade fixat en shuttle till Earth Lodge, precis det stället vi ville besöka men inte hade haft ork att fixa transport till. Och vilket ställe det var! Mitt ute i ingenstans med utsikt över tre vulkaner, berg och småbyarna. Här fanns det god mat, sköna människor och livemusik.

- Häromkvällen var vi på quizparty (som
vi lyckades komma försent till.. men det gjorde inget för innan det var vi på pre-quizparty hos James tillsammans med danskarna och hans roommates.) James är en skön snubbe som tar lektioner på samma skola som vi. Han ser lite ut som "Crocodile Dundee". Nej, han ser mycket ut som honom. Han praktiskt taget är honom! Det enda han saknar är den stora kniven i bältet. Men vem vet, han kanske även har den, i smyg.
Det visade sig även att det råkade vara hans 60årsdag. (Det är liksom inte första gången vi lyckas ramla in på folks födeösedagskalas...)
Så om ni har vägarna förbi Antigua den närmaste veckan, sväng förbi James!

Nu sitter vi och bättrar på brännan på stranden, som är svart pga. vulkanerna.. Coolt va?!. (Här har de även de bästa papaya-milkshakes'en någonsin! Och det är inte ett litet dricksglas man får. Nej, här serveras de i halvlitersskålar!)
Eller, Maria ligger och blir fint brun. Carolina sitter lite halvt i skuggan efter ett gulligt förmaningstal av far Stefan. "Du är fin som du är, men ditt skinn är kasst anpassat för sol så bränn dig inte. Då blir man ful när man är gammal!"(typ så)

Nu ska vi kanske ta ett dopp i vågorna. Nästan mer ett träningspass-sjuukt höga vågor! Men oroa er inte, fega som vi är leker vi snällt i vattenbrynet när alla de andra coola barnen bodysurfar.

Vi har precis kommit fram till vårt nya hem för veckan. Nu äter vi pasta. Tjolahopp!

Hola! Här sitter vi och pluggar lite.

(betyder med andra ord att vi skypar med Elin, dricker kaffe och chillar wifi...)

Men vi borde plugga iallafall, vi har ett slutprov idag. Inte vet vi hur, varför eller när. Men vi tänker att det löser sig!

Bild 1: Maria beredd på kort.

Bild 2: smygkort på Maria när hon försöker memorera diverse spanska ord. Ganska nöjd. Ny profilbild?

(Har även en starkare känsla av att hon inte kommer uppskatta detta inlägget jättemycket!)

Idag har vi ökar kontrasterna en aning.