Fast Elin ser faktist inte ut så! (Förutom när hon ska se riktigt tuff och hotfull ut på Pragiansk buss-där de förövrigt struntade i att visa den utlovade ScoobyDoofilmen...vi krävde pengarna tillbaka...)

Så här ser hon ut när hon har spillt kaffe över sig på en balkong i Rovinj!

Mycket söt tycker vi!

En hälsning från Sofia:

Nu har vi ätit lunch på ett aningen skabbigt ställe mitt i Sofia. Servitriserna springer obekväma runt i alldeles för korta kjolar de antagligen blivit påtvingade. Elin försöker skilja de röda kycklingbitarna från de färdiga med en liten ficklampa.
Nu ska vi hitta en fleamarket och den berömda källan för att förbli evigt unga. Låter ju inte helt fel kan man tycka! Sen går nattåget till Istanbul.

Hejdå från Maria A och Carolina W,

...

Och Epan. Hon är finast.

Bild 2.

Maria lyckas inte riktigt göra det bekvämt för sig. Hon provar olika metoder varav vissa till stor del begränsar syretillgången.

Bild 3.

Maria somnar.

Tjatja alla läsare!
Vi ber om ursäkt för dålig uppdatering, vi ska försöka bättra oss!

Igårkväll var vi ute med en australiensare (som vi delat tågkupé med nästan hela vägen till Belgrad) och hans roommates, en småskum kille från Turkiet och en tjej som var tandhygienist. På något sätt hamnade vi på en serbisk gay/svartklubb i ett lägenhetshus med glaslösa fönster, där det kryllade av sköndansare med fantasifulla moves ... En väldigt udda men spännande upplevelse må vi säga! När vi skildes åt tidigt imorse fick vi den turkiska killens nummer och klargörandet "I can not see you tomorrow and I don't know if we can travel together to Istanbul". Det var ju synd att vi missade den chansen liksom. Men vi får försöka överleva.

Imorse låste vi in oss på vårt hostel. I säkert 10 minuter stod vi alla tre, mer eller mindre förbannade, och slet i dörren. Efter att ha ringt hostelpersonalen och bestämt deklarerat att det är något fel på dörren fick vi den stackars personen som svarade att lova att så fort som möjligt komma och släppa ut oss. Precis när vi avslutat samtalet lyckades vi dock hitta nyckelhålet och kunde gå ut, vilket ledde till att vi var tvungna att ringa en gång till. Så nu tror personalen här att vi är idioter (vilket vi måste tillägga att vi faktiskt inte är - nyckelhålet såg precis ut som en vanlig skruv) och fick oss att pröva och bevisa att vi faktiskt kunde öppna och låsa dörren. Känns väldigt bra.

Vi har åkt turistbuss också! En såndär röd med öppet tak, fullsatt med lönnfeta, svettiga turister i hawaiiskjortor och magväska, där alla hänger ut över takräcket för att fotografera varenda liten sten som har något exotiskt eller speciellt över sig. Självklart gjorde vi vårt bästa för att passa in, så nu är kameran full av halvintressanta, småsneda, lite suddiga bilder på ambassader och kyrkor från hela Belgrad. Typ. (Dock hade vi inga hawaiiskjortor. Och vi tog inte så mycket fula bilder, mest fina). Att hörlurarna vi utrustades med fylldes med klassisk synthmusik lite då och då gjorde det hela bara ännu bättre.

Vi har även tittat på ett gammalt fort, sett en extremt skäggig man i pälsmössa (som vi förövningar befarar var hans före detta katt...)gå och sjunga för sig själv och unnat oss lite protein på en jättemysig restaurang. Belgrad är bra, och vi gillar det!

Det var allt för oss ikväll, nu ska vi hitta en traditionell serbisk bar.
Hoppas ni kan hålla ut till nästa inlägg!

Tjenixen på er!
Vi hänger just nu på vår balkong i Mostar. Klubben under oss spelar arabisk discomusik. Våra två sista boenden på resan är precis bokade, och vi sitter och återupplever minnen från tidigare destinationer samtidigt som vi är lite ledsna eftersom det bara är två stopp kvar. Tiden går så fort och vi vill inte sluta resa riktigt än! Fast det ska vi inte heller, ju. Det är typ två veckor kvar. Helt jättenice.

Idag åkte vi tåg som, till vår stora glädje och uppsluppenhet, var tillverkat i SVERIGE! Så alla varningstexter (typ "hoppa helst inte av i farten") var på svenska. Praktiskt för oss, men knappast för resten av tågresenärerna som mestadels var bosnier ... På detta Sverigetåg blev vi även serverade kaffe (en viss avgift tillkom) av en glad liten man. Vi blev glada, tills vi började dricka och insåg att "kaffet" mest bestod av sump. Lite likt "3 in 1"...Halvgott. Bilden nedan illustrerar godheten.

PappaStefan:

Har jag lyckats med postern till ölreklamen?

Här kommer en typisk outfit à la Maria under denna resan. Ett par rejäla, riktigt välanvända skor i (halv)vitt och knallrosa, självklart med strumporna väl synliga (strumpor från Newbody). Tröjan är chict knuten över höften för att skapa den rätta luftiga känslan, och som pricken över i har vi den extremt fashionabla "gula väskan", en gåva från Posten given till Marias mor någon gång på 70talet. Den är snygg, praktisk och bär Postens emblem (om än något slitet). Ett måste på resan!

Vi sitter här och socialiserar oss lite med våra hostelvänner - en fransman, en kanadensare och en från Australien. Tror jag. De informerade oss just om att vi blivit felunderrättade om tågtiderna, vilket innebär att vi måste gå upp 05:30 imorgon. Tanken på det får oss att jubla!

Annars har dagen varit bra. I har skaffat oss lite lärdom om bosnisk historia, åkt kollektivt och testat traditionellt bosniskt kaffe. Gott kaffe!

Sov gott allihop, och glöm för all del inte att stänga av gasspisen! (Vi har lärt oss använda gasspis, förresten. Liksom bättre sent än aldrig tänkte vi.)

Ett par bilder från kaffehuset:

Morgonens popcorn går till Carolina som med spänstiga och otroligt kvicka fötter sprang till Konsum och köpte yoghurt och sedan till bageriet härintill och handlade bröd (på ungefär samma tid som Elin hann kissa och Maria klä på sig). Så nu sitter vi här, äter världens godaste frukost, planerar dagen och har det allmänt jättebra!

å

Elin hittade nyss någons trosor i hörnet på frukostbordet ...

Jaja, ha det!

Hallå världen!
Nu sitter vi i... Zagreb! (Igen). Vi borde nog sluta berätta om våra framtidsplaner, de förändras nämligen hela tiden. Om några timmar hoppar vi på ett nattåg och imorgonbitti kommer vi, efter ca 24 timmars resande att vakna upp i... Sarajevo! (Det kunde ni aldrig ha gissat, eller hur?).

Idag har vi åkt tåg, åkt buss och lite tåg igen. Vi började dagen med resans (världens?) snabbaste spurt med våra 17(18,19?)kilosväskor på ryggarna. Upp för backar for vi, genom folkmassor, över Zadars halvtomma gator (eller halvfulla kanske man ska säga, det låter nämligen mer positivt enligt vår hyresvärds mamma - en kort, rektangulär liten gudstroende tant på ca 60 vårar med sjukt mycket livsråd som ni ska få höra om i ett annat inlägg). På världsrekordtid (typ 3 minuter enligt Carro, 9 enligt Elin ... Så vi säger väl 6) så var vi iallafall på plats i ett litet skumpande tåg - och det var då för väl eftersom det var vår enda chans på hela dagen att faktiskt komma i från Zadar och vidare ut i världen. Vi behöver väl förresten inte nämna varför vi sprang? Vi råkade nämligen (för en gångs skull, kors i taket) vara ute i liiiiite sen tid.

Idag har vi, bokstavligen, åkt genom höga berg och djupa dalar, både över och under molnen, på en av Europas (enligt vår lilla interrail-broschyr) finaste järnvägssträckor.

Så här är vi nu, tillbaka i Zagreb där vi bytte för att komma till Rovinj för bara några dagar sedan. Men vi trivs med denna lilla extrasväng, den ger en fin ring på vår karta där vi fyller i vår resväg.. Och det är ju egentligen det viktigaste.

(Vi har dessutom ätit konstant sen vi kom hit. Sallad, rostade kastanjer, kaffe och nu middag.)

Här sitter vi och avnjuter caféfrukost i godan ro, då jultomten kommer spatserandes runt hörnet. Inte precis vad man väntar sig, men rätt skoj!

Idag gick vi upp och badade innan frukost! Det var halv-varmt (iskallt) men härligt ändå. Och nu dricker vi stora mängder kaffe och käkar äggröra. Idag kanske vi ska klippa håret. Eller utforska staden på andra sidan bron. Eller nåt, vi får se.

Sen var vi ju i Budapest också, ganska länge sen, men bättre skriva om det sent än aldrig! I Ungerns huvudstad badade vi i varma källor på ett gammalt badhus från Romartiden, tittade på diverse utsikter, besökte det där superkända monumentet (heroes någonting, ni har sett det på tv!) och vandrade på alla dessa sjukt långa, sjukt raka och, i många fall, rätt trista gator.

Pubrundan skulle enligt beskrivningen på reklambladet ledas av en "crazy local guide". Denna guide visade sig vara en liten, rund, tafatt man med överkammad flint, iförd propert knäppt kostym och glasögon. Rätt snäll fast inte speciellt crazy, så det var tur att vi hittade så många sköningar bland pubrundedeltagarna; bl.a. Simon, långhåret/prinsen, han-kepsen, Charles, Ron Weasley, pennkjolen, smalface, hon-den-andra, Skarsgård, det-vita-fyllot och han den fjärde, istället! En mycket rolig kväll som länge kommer sitta i vårt minne...
...på en liten liten pinne.
Hihi, sholahopp!

Elin gillar julkexen

Såhär ser Maria och Carolina ut om fötterna när de bevandrar Europas marker. Helst tillsammans med stråhatt, magväska, kamouflagefärgade shorts, karta och kamera runt halsen. Elin trotsar här trenden och kör på avslappnad tågreselook istället, inte riktigt lika hippt men vi behöver någon presentabel nog att visa sig för folk.

Imorgon ska vi upp kl 4, gå till stadens lilla busstation för att åka till Pula. Där hoppar vi på en katamaran som tar oss till Zadar där vi (förhoppningsvis) kommer kunna ansluta till ett tåg och efter något byte slutligen komma fram till Split, där vi planerar att spendera några dagar. Så, kära vänner! Håll alla tummar ni har; för kommer vi fram till Split utan några brutna ben, missade anslutningar eller förlorade gruppkamrater - då har ett mindre mirakel inträffat.

Så länge - "thank you for nothing" som vår söta hyresvärd för lägenheten så fint sa när vi sa adjö tidigare idag (vi hoppas hon sa fel och menade everything, men man vet ju aldrig....).

Vi kände att vår kära lilla pasta-tant var värd ett alldeles eget inlägg!

När kom visade vår sötasöta middagsvärdinna upp oss på sin luftiga terass där hon dukat med en sked och en gaffel. Hon bjöd på i princip allt hon hittade i sin kyl, inklusive hemmaodlad inlagd paprika, svamp som skulle kunna ha varit champinjoner men som var alldeles skrynkliga och smakade salt. Väldigt gott! Vi serverades även "halv-vegetarisk pasta" - helt enkelt pasta med tomatsås och bara liiiite skinka i.
Och extra fint kändes det när hon påpekade att det var "My Product" vid varje ny liten rätt.

Hela vårt samtal flöt på i en egenuppfunnen blandning av svenska-engelska-tyska-spanska-italienska, kanske en gnutta kroatiska också. Det fungerade förvånansvärt bra faktiskt!

Sen bjöds det på hemmaodlat vin och en liten skvätt vodka (med en ganska förtroendeingivande etikett...)