Hallå världen!
Nu sitter vi i... Zagreb! (Igen). Vi borde nog sluta berätta om våra framtidsplaner, de förändras nämligen hela tiden. Om några timmar hoppar vi på ett nattåg och imorgonbitti kommer vi, efter ca 24 timmars resande att vakna upp i... Sarajevo! (Det kunde ni aldrig ha gissat, eller hur?).

Idag har vi åkt tåg, åkt buss och lite tåg igen. Vi började dagen med resans (världens?) snabbaste spurt med våra 17(18,19?)kilosväskor på ryggarna. Upp för backar for vi, genom folkmassor, över Zadars halvtomma gator (eller halvfulla kanske man ska säga, det låter nämligen mer positivt enligt vår hyresvärds mamma - en kort, rektangulär liten gudstroende tant på ca 60 vårar med sjukt mycket livsråd som ni ska få höra om i ett annat inlägg). På världsrekordtid (typ 3 minuter enligt Carro, 9 enligt Elin ... Så vi säger väl 6) så var vi iallafall på plats i ett litet skumpande tåg - och det var då för väl eftersom det var vår enda chans på hela dagen att faktiskt komma i från Zadar och vidare ut i världen. Vi behöver väl förresten inte nämna varför vi sprang? Vi råkade nämligen (för en gångs skull, kors i taket) vara ute i liiiiite sen tid.

Idag har vi, bokstavligen, åkt genom höga berg och djupa dalar, både över och under molnen, på en av Europas (enligt vår lilla interrail-broschyr) finaste järnvägssträckor.

Så här är vi nu, tillbaka i Zagreb där vi bytte för att komma till Rovinj för bara några dagar sedan. Men vi trivs med denna lilla extrasväng, den ger en fin ring på vår karta där vi fyller i vår resväg.. Och det är ju egentligen det viktigaste.

(Vi har dessutom ätit konstant sen vi kom hit. Sallad, rostade kastanjer, kaffe och nu middag.)