Godkväll byggbussen!

Nu sitter vi på ett nytt hostel i Lublin efter att ha ätit middag på en polsk pizzeria (om pizzerior nu kan vara polska) och lite biljardspel (där Måns & Maria ägde och vann)(fast Elin & Carro ledde hela omgången, därför räknas inte den vinsten) Vi är faktiskt förvånansvärt dåliga på just biljard...

Det har varit en lång och gripande dag.

Vi tog ett mysigt kupétåg från Warszawa till Lublin på morgonen. Väl framme i Lublin åt vi lunch på stående fot. Maris dumplings var dagens höjdare! Måns manliga polska kontakt (en smått alkoholiserad man från gatan med en lätt doft av urin) visade oss till en buss mot f.d. koncentrationslägret Majdanek. Där tittade vi på en informationsfilm innan vi begav oss ut på en tuff vandring på lägerområdet.

Stämningen runt byggnaderna var helt annorlunda än den vi kände på kyrkogården i Warszawa. Där var den harmonisk och lugn, men på Majdakek var den vemodig och tung. Som en tjock dimma av sorg. Vi kommer aldrig att kunna beskriva vad vi upplevde med ord. Vi vet inte ens om vi ska försöka.

Vi fick se de gamla gaskammrarna, sovsalarna, minnesmonumenten och slutligen krematoriet. (mer om själva området kan ni läsa här: (http://www.majdanek.eu/index.php) vi avslutade turen med en judisk tradition. På gravar lägger man en liten sten för att hedra och skänka en tanke till den döda. Vi gjorde detta på ett av Majdaneks minnesmonument där det redan låg ett berg av sådana stenar. Att skänka en enda tanke till mer än åttiotusen offer var svårt men det kändes samtidigt väldigt fint.