Hej Carolinakategorin.

Just nu känns det riktigt hemskt att behöva skriva i den och inte i "TågluffiÖst". Jag har just skiljts från mina andra hälftar, eller tredjedelar om ni så vill. Och det är lite som Elin sa, att vi liksom vuxit ihop och då blir det ju extra skumt att inte hänga längre... Fast hon uttryckte det mer som "Att resa med er är som att gå omkring ensam".. Men vi förstod hur hon tänkte, lille Epan.

Just nu hänger jag i en svettig tunnelbaneögla och försöker hålla balansen med min aningen utstickande väska på ryggen. Lite som i Istanbul, om man tänker bort alla iPhones, faktumet att alla är knäpptysta och att det inte är någon som slibbigt viskar "Hellåh, haw ah juh?" i örat på mig.

Elin och Maria!
Allvarligt talat.
Jag fixar tydligen inte att resa utan er... Nu ringde Rebecka, jag vaknade ut min blogginläggs-koma och har tydligen åkt sjuukt fel. Kanske helt enkelt glömt hoppa av.

Vilken Röta!

Men nu till det jag egentligen ville ha sagt i detta halvlångdragna inlägg:

Ni, mina bästisar, har gjort världens underbaraste resa alldeles guldig i kanterna.

Tack och puss ❤