Nu ska ni få höra! Inför vår lilla tripp sa vi att vi inte ville lägga mer än 15 000 på resan, allt som allt. Då planerade vi att vara ute i 30 dagar och att åka hem gratis på interrailkortet. Alla sa att det var orimligt och att vi inte skulle klara det. Vi satt nyss och räknade lite över varsin Burger King-cappuccino och kom fram till något mycket trevligt och glädjande; vi har sprängt budgeten, men bara med en minibomb i form av 24 kronor! Och då har vi ändå varit ute i 8 dagar extra och köpt flygbiljett hem istället. Så nu är vi lite stolta faktiskt.

Vi tänkte berätta lite om gårdagen också, när vi ändå är igång. Sista dagen i Istanbul började på en takterass med utsikt över havet, där vi åt en något chilikryddad omelett och hjälpte kyparen lösa mysteriet med de okända schampoflaskorna. När vi suttit så länge att personalen började bli misstänksam vandrade vi ner mot vattnet och insöp vår sista ranson av sol och hav. Sen drack vi lite turkiskt te. Igen.

Tillbaka på vandrarhemmet träffade vi två sköna, glada killar från Algeriet som genast blev peppade när vi sa att vi ville ut och käka, så tillsammans med dem spatserade vi iväg mot restaurangområdet för att sätta i oss resans sista, och typ tjugosjunde, pasta med krämig svampsås. Riktigt trevlig kväll! Sen gick vi hem och packade. Och sa hejdå till de underbart söta kattungarna på hostelet. Sorgligt kändes det.

Nu ska vi slutföra vår dikt om Istanbul. Helsvensk!

(Skulle skriva "hejsvejs" men mobilen tyckte nog att helsvensk var ett bättre ord.)