Panikpackning - I sin mest storslagna form.
Herregud.
I morgon åker vi.
Och jag har inte packat.
Fast någonstans känns det ändå om att det är precis så här det ska vara. För det är så här jag alltid lyckas göra.
Men nu sitter jag här. Med en kall kopp te jag inte lyckats dricka upp för att jag varit för upptagen med att vara förtvivlad över min alldeles för orymliga väska. Och jag väljer att se det så. Väskan är för liten, min packning är INTE för stor.
Nu hämtar jag en större.
/Carolina
Kommentarer
Helena
Fint att min gamla 80-talare får komma ut o lufta sig igen.
Trackback