Kära vänner, familj, fans.

Nu ska jag dela med mig om min dag.

Jag satt på hotellet och snackadeSkype med Annika. Jag hade min lilla guatemalanska mobil och min iPod i grönt elefantfodral bredvid mig. Eftersom uppkopplingshastigheten i detta land är jämförbar med...(något riktigt förbannat långsamt)...flyttade jag på mig för att hitta bättre teckning.

När jag kom tillbaka till min lilla träbänk låg dock bara telefonen kvar. Som tur var har hotellet full kameraövervakning. Så vi körde på i detektiv-style och letade efter tjuven. (Att snubben som hjälpte oss var lite extra långsam och tyckte bättre om att titta på filmen i realtid än att snabbspola gjorde att vi helt enkelt fick uppleva vår halvsega eftermiddag en hel seg gång till... )

Efter längre tid ser vi tydligt hur hotellets inneboende utvecklingsstörda gubbe med Down Syndrom, Raul, synar elefantfodralet och går upp med den till sitt rum. Himla fin tyckte han att den var. Då skrattar vi gott och tycker allt han är lite söt!

(Roligare dock var att se mig själv leta, inte en gång, utan ungefär sex gånger under bänken för att se om den verkligen inte ligger där ändå.)

När vi kommer upp till Raul's cribb får jag iPoden i handen.

Urgröpt.

Han har alltså gröpt ur hela min iPod Nano med en kökssax. "Den fungerade inte." Då tyckte jag inte att han var lika charmig...

Det, mina vänner, var slutet för min fina blåa iPod.

Vila i frid!

/ din forna vän och livskamrat, Carolina.