Sitter nu här sista kvällen/natten innan jag ska åka och är nästintill helt lugn. Vilket dock oroar mig jätte mycket! Jag borde vara jätte stressad och jobbig. Tror det dock beror på att jag inte fattat att jag ska åka. Det märkte jag även igår och idag då jag sa hejdå till kompisar och släkt. Jag blev inte ledsen eller något för jag verkar inte fatta att jag ska åka. Känns som det är dags att göra det nu, jag åker liksom ganska snart. Det som jag tycker dock är jobbigt är att lämna mina två bröder. Mille och Max. Visst det är bara 3månader, men Max har jag som längst varit borta ifrån en vecka. Så tre månader känns otroligt långt. Likadant med Mille, de är nog de två jag kommer sakna mest.

Förutom oron över att jag inte är orolig, så är jag så stört taggad på denna resa! Tror och hoppas det kommer bli väldigt lärorikt och spännande. Det är helt otroligt, Jag åker liksom imorgon!!! Då hoppas jag att kvalitén på innehållen i mina blogginlägg ska öka, tillsvidare får ni klara er med detta.

Imorgon åker jag!!

Måns