I Beijing finns det väldigt många Européer trots det blir jag väldigt uppvaktad. Man kunde ju tro att de hade vant sig. Exempelvis är alltid när jag åker tunnelbana så är det minst tre personer som stirrar på mig under hela resan. Ibland står det precis bredvid och bara tittar rakt in i en. Är lite halvjobbigt. Har även haft folk som sprungit över gatan när de har haft rött, men istället för att tita på om det kommer bilar så stirrar de på mig. Förstår logiken. Och alltid när jag går på gatan så följer folk efter mig med blicken. De kan snurra ett helt varv för att se mig så mycket som möjligt. Jag har även blivit smygfotad antal gånger, de skrattar lite lätt när man upptäcker dem. Sen finns det folk som tar sig mod att fråga även om de knappt kan engelska. Jag ställer oftast upp det, roliga är att det kan vara på de riktiga turistplatserna som de frågar. Känns som de ska lägga bilder på att ta kort på byggnader eller naturen än mig. Fast jag är ju rätt het;).

 

 

Idag har dock varit den värsta dagen. Börjar som vanligt på tunnelbanan och på gatan. Men jag hann knappt kliva ut från T-banan innan första människan kom som ville fota. Fotade med fem personer under dagen och då var jag ändå på turistställen. Inte nog med det så kör de en cyklist på en annan människa för hen tittade mig istället för på vägen. Kan väl säga att det börjar bli lite jobbigt. Så efter fem personer bestämde jag mig för att fråga en Kines om jag fick ta kort med honom. Kan säga att han blev mäkta förvånad men han ställde du:

 

 

Det finns två teorier till varför jag blir extra uppvaktad. Den jag har kommit på och tror mest på är att det är mitt otroligt vackra utseende som kineserna häpnas av. Vem gör inte det liksom? Det som alla andra tror som jag har pratat med är att det beror på mitt hår. Det som talar för detta är bland annat att många säger röd på kinesiska när jag går förbi samt en händelse som hände på den ”sköna” cykelturen. Vi stannade till i en liten mindre by för att köpa vatten. En person gick fram till en av oss i gänget och ville ta kort. Det tog lite längre än väntat att köpa vatten så jag gjorde då misstaget att ta av min hjälm. Kan säga att tiden i byn inte blev kortare. Bildades en kö med folk som ville plåtas med mig, fick dock säga nej efter ett tag. Så jag börjar förstå nu hur de känns att vara kändis.

 

/ Kändisen Måns