Supergruppen signing out
Här sitter vi i Bangkok och svettas för en gång skull inte så farligt. Det är bra mycket svalare i den här staden nu än när vi sist hälsade på. Eftersom vi valde den tid när det är som absolut skitvarmast här har ett tema av kroniska svettningar förföljt oss dessa månader.
Just DET kommer vi kanske inte sakna.😓 Men mycket annat!
Vi har sett så mycket fantastiskt vackert. Så mycket häftig natur. Vi har ätit både god och intressant mat,(<~ibland tillochmed en kombination👍) Vi har träffat så mycket inspirerande (och oinspirerande) människor. (Tänker främst på Quesadillas-tjejen och alla dessa som INTE får ta juice.) Vi har badat och klättrat, vandrat och glidit runt på motorped. Vi har tittat på blixtar från otaliga bussfönstrer och gjort oss hemmastadda på så många mysiga hostels. Vi har skrattat, gråtit och insett att man inte alltid kan räkna med att kunna sova på flygplatser.
Vi har lärt oss lite mer om världen och lite mer om oss själva.
Tack älskade Sydostasien. Jag tror vi ses igen.
This is Supergruppen signing out.
(Fast vi finns ju kvar! Vi har t.o.m. storslagna planer för helspäckad "Fredag i Skurup"🙌🙌)
Här är en bit från en låt.
"Alla dagarna i solen
De finns kvar om vi berättar
Det fanns en chans och vi tog den
Alla hinder som vi bara klättrar över
Dagarna som drunknade i havet
De vi minns
Och vi gläds åt dem ännu
Allt är kvar, allting finns."
-Navid Modiri
Kommentarer
Trackback
